Abraham och Sara hade varit gifta i många år. De hade lämnat sitt fina och bekväma hem i Ur för att i stället bo i tält. Det kan inte ha varit så enkelt, men Sara klagade inte, utan visste att det Jehova sa var till deras bästa.

Sara längtade verkligen efter ett barn, och därför sa hon till Abraham: ”Om min tjänare Hagar får barn, kan hennes barn bli som mitt eget.” Efter ett tag fick Hagar en son, och han fick heta Ismael.

Åren gick. Och när Abraham var 99 år och Sara 89, kom tre män på besök. Abraham ville bjuda på mat och bad dem att vila under ett träd. Vet du vilka de här männen var? De var faktiskt änglar! Och de sa till Abraham: ”Om ett år kommer du och din fru att ha en son.” När Sara, som var inne i tältet, hörde vad de sa skrattade hon för sig själv och tänkte: ”Jag som är så gammal kan väl inte få barn?”

Men året därpå födde Sara en pojke, precis som Jehovas ängel hade lovat. Abraham gav honom namnet Isak, som betyder ”skratt”.

När Isak var ungefär fem år gammal såg Sara att Ismael ofta var elak och mobbade honom. Hon ville skydda Isak, och därför gick hon till Abraham och sa åt honom att skicka bort Hagar och Ismael. Det ville inte Abraham. Men Jehova ville också skydda Isak och sa: ”Lyssna på Sara. Jag kommer att ta hand om Ismael. Det är genom Isak som mina löften till dig ska gå i uppfyllelse.”