Mose sa till farao att han inte skulle försöka träffa honom igen. Men innan han gick sa han: ”Vid midnatt kommer alla förstfödda i Egypten att dö. Inte ens din son kommer att slippa undan.”

Jehova förklarade för israeliterna att de skulle förbereda en särskild måltid. Han sa: ”Slakta ett lamm eller en killing som är ett år, och stryk blodet runt er dörröppning. Stek köttet och ät det med ojäst bröd. Ha på er era kläder, och ta inte av sandalerna. Var redo att ge er i väg, för i natt ska jag befria er.” Tänk vad spännande!

Vid midnatt kom Jehovas ängel till alla hus i Egypten. I de hus som inte hade märkts med blod runt dörren dog den äldste sonen. Men ängeln gick förbi husen där familjerna hade gjort som Jehova hade sagt. Alla egyptiska familjer, oavsett om de var fattiga eller rika, förlorade ett barn. Men inga israelitiska barn dog.

Även faraos son dog. Nu räckte det! Farao ropade till Mose och Aron: ”Ge er i väg! Gå och tillbe er Gud, Jehova! Ta djuren, försvinn bara!”

Fullmånen lyste klart när israeliterna marscherade ut ur Egypten. De var uppdelade i familjer och stammar. Tillsammans var de 600 000 män och många kvinnor och barn. Många av egyptierna ville också tillbe Jehova, så de följde med. Äntligen var israeliterna fria!

Den särskilda måltiden skulle de äta varje år som en påminnelse om hur Jehova hade räddat dem. Det här blev en högtid som de kallade påsk.