KAPITEL 14

En slav som ville lyda Gud

En slav som ville lyda Gud

Josef var en av Jakobs yngsta söner, och han var sin pappas favorit. Vad tror du Josefs storebröder tyckte om det? De hatade honom och var väldigt svartsjuka. Dessutom berättade Josef att han hade haft några märkliga drömmar, och hans bröder trodde att drömmarna visade att de en dag skulle buga sig för Josef, som om han var bättre än de. Det gjorde att de hatade honom ännu mer!

En dag när Josefs bröder var ute och vallade får i närheten av staden Sikem, skickade Jakob i väg Josef för att se hur det gick för dem. Men när de såg honom på långt håll sa de till varandra: ”Titta, där kommer den där drömmaren. Vi dödar honom!” Så fort Josef kom fram tog de tag i honom och kastade ner honom i ett djupt hål i marken. Men en av bröderna, Juda, sa: ”Nej, döda honom inte! Vi kan väl sälja honom som slav i stället?” Så när några köpmän som var på väg till Egypten gick förbi, sålde Josefs egna bröder honom för bara 20 silverstycken.

Bröderna tog Josefs mantel och doppade den i getblod. Sedan skickade de den till sin pappa och frågade: ”Visst är det här Josefs mantel?” De fick det att verka som att ett vilddjur hade dödat honom. Jakob grät och grät, och ingen kunde trösta honom.

I Egypten såldes Josef vidare till en mäktig man som hette Potifar. Men Jehova var med Josef. Potifar såg att Josef var duktig på att arbeta och gick att lita på. Så det dröjde inte länge förrän Josef blev chef över allt som Potifar ägde.

Potifars fru tyckte att Josef var snygg. Dag ut och dag in bad hon honom att ligga med henne. Hur reagerade Josef på det? Han svarade: ”Nej! Det är fel. Potifar litar på mig, och du är ju hans fru. Det skulle vara en synd mot Gud.”

Till slut försökte Potifars fru till och med tvinga Josef att ligga med henne. Hon högg tag i hans kläder, men han lyckades slita sig loss och springa därifrån. När Potifar kom hem ljög hon och sa att det var Josef som hade gett sig på henne i stället för tvärtom. Potifar blev jättearg och kastade Josef i fängelse. Men Jehova glömde inte Josef.

”Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er när den rätta tiden är inne.” (1 Petrus 5:6)