Översteprästen Eli hade två söner som tjänade som präster i tälthelgedomen. De hette Hofni och Pinehas. De följde inte Jehovas lagar och behandlade andra väldigt dåligt. När israeliterna kom med offer till Jehova brukade Hofni och Pinehas sno åt sig det bästa köttet. Eli hörde talas om vad hans söner höll på med, men han gjorde ingenting åt det. Skulle Jehova tillåta att det här fortsatte?

Hofni och Pinehas var mycket äldre än Samuel, men han gjorde inte som de. Jehova tyckte om Samuel. En natt när Samuel sov hörde han en röst som ropade hans namn. Han steg upp och sprang till Eli och sa: ”Här är jag!” Men Eli svarade: ”Jag ropade inte på dig. Gå och lägg dig igen.” Så Samuel gick och lade sig. Men sedan hände samma sak en gång till. När det hände för tredje gången förstod Eli att det var Jehova som ropade, så Eli sa att om Samuel hörde rösten igen skulle han svara: ”Tala, Jehova. Din tjänare lyssnar.”

Samuel gick och lade sig igen. Då hörde han någon ropa: ”Samuel! Samuel!” Han svarade: ”Tala, för din tjänare lyssnar.” Jehova sa då: ”Berätta för Eli att jag ska straffa honom och hans familj. Han vet att hans söner gör dåliga saker vid tälthelgedomen, men han gör inget åt det.” Morgonen därpå gick Samuel precis som alltid och öppnade dörrarna till tälthelgedomen. Han var rädd för att berätta för översteprästen Eli vad Jehova hade sagt. Men Eli kom och frågade: ”Vad sa Jehova till dig? Berätta allt.” Då berättade Samuel.

Samuel växte upp och Jehova fortsatte att vara hans vän. Från den ena landsänden till den andra visste alla israeliter att Jehova hade valt ut Samuel till profet och domare.