Nyheten om Jeriko spred sig bland nationerna i Kanaan, och deras kungar kom överens om att gå till motattack mot Israel. Men gibeoniterna kom på en annan lösning. De tog på sig trasiga kläder och gick till Josua och sa: ”Vi kommer från ett land som ligger väldigt långt bort. Vi har hört om Jehova och allt han gjort för er i Egypten och Moab. Vi vill bli era tjänare om ni lovar att inte anfalla oss.”

Josua trodde på dem och gick med på att inte anfalla. Men tre dagar senare fick han reda på att de inte alls bodde långt bort; de bodde ju i Kanaan! Josua frågade: ”Varför ljög ni?” De svarade: ”Vi var rädda. Vi vet att er Gud, Jehova, strider för er. Snälla, döda oss inte!” Josua höll vad han hade lovat och lät dem leva.

Men det dröjde inte länge innan fem kanaaneiska kungar vände sig emot gibeoniterna och befallde sina arméer att attackera. Josua och hans armé marscherade en hel natt för att hinna fram i tid för att hjälpa gibeoniterna. Striden började tidigt nästa morgon. Israeliterna fick snabbt övertaget och kanaanéerna flydde åt alla håll, men överallt dit de flydde slungade Jehova stora hagelstenar på dem från himlen. Sedan bad Josua till Jehova om att solen skulle stå stilla. Något sådant hade aldrig hänt förut, så varför bad han om det? Josua litade på att Jehova kunde göra det, och solen stod faktiskt blickstilla hela dagen tills israeliterna hade besegrat de kanaaneiska kungarna och deras arméer.