Efter att David hade dödat Goljat gav Saul honom ansvaret för armén. David vann många strider och blev väldigt populär. När David kom hem från strid brukade han mötas av dansande kvinnor som sjöng: ”Saul har besegrat tusentals, men David har besegrat tiotusentals!” Det gjorde att Saul blev så avundsjuk att han ville döda David.

David var väldigt duktig på att spela harpa. En dag när han satt och spelade för Saul, kastade Saul sitt spjut mot honom. David hann precis väja undan så att spjutet träffade väggen. Det hände flera gånger att Saul försökte döda David, och till slut var David tvungen att fly och gömma sig i öknen.

Saul samlade ihop en armé på 3 000 man för att leta rätt på David. Vid ett tillfälle råkade Saul gå in i just den grotta som David och hans män gömde sig i. Davids män viskade: ”Nu har du chansen att döda Saul.” David smög närmare och skar av en bit av Sauls kläder utan att han märkte det. Efteråt fick David dåligt samvete; han tyckte att han hade varit respektlös mot Jehovas utvalde kung. Han sa till sina män att de inte fick döda Saul. När Saul hade lämnat grottan gick David ut och ropade till honom och sa att han kunde ha dödat honom om han hade velat. Fick det här Saul att ändra sig och bli snällare mot David?

Nej. Saul fortsatte sin jakt på David. En natt smög David och hans systerson Abisaj in i Sauls läger. Alla sov, till och med Sauls livvakt Abner. Abisaj viskade: ”Det här är vår chans! Jag kan döda honom!” Men David svarade: ”Jehova kommer att ta itu med Saul. Vi tar bara hans spjut och vattenkruka och går.”

David gick uppför ett berg i närheten och tittade ut över Sauls läger och ropade: ”Abner, varför skyddade du inte kungen? Var är Sauls spjut och vattenkruka?” Saul kände igen Davids röst och sa: ”Du kunde ha dödat mig, men du gjorde det inte. Jag vet att det är du som ska bli Israels näste kung.” Sedan gick Saul hem till sitt palats. Fanns det någon i Sauls familj som tyckte om David? Vi ska se.