Från ett fönster i palatset i Jisreel kunde kung Ahab se en vingård som tillhörde en man som hette Nabot. Ahab ville ha vingården och försökte köpa den av honom. Men Nabot vägrade att sälja den eftersom det var emot Jehovas lag att sälja mark som man fått i arv. Respekterade Ahab Nabot för att han gjorde det som var rätt? Nej, Ahab blev jättesur. Han blev så sur att han stängde in sig i sovrummet och vägrade att äta.
Ahabs fru, den onda drottning Isebel, sa till honom: ”Du är ju kung i Israel, du kan få vad du vill. Jag ska minsann se till att du får den där vingården.” Hon skrev då brev till stadens äldre män och bad dem att anklaga Nabot för att ha förbannat Gud. De gjorde som hon sa och stenade Nabot till döds. Sedan sa Isebel till Ahab: ”Nu är Nabot död. Varsågod, vingården är din.”
Nabot var inte den enda oskyldiga person som Isebel mördade. Hon tillbad falska gudar och dödade många som älskade Jehova. Isebel gjorde även mycket annat ont, men Jehova såg allt hon gjorde. Skulle han tillåta att hon fortsatte?
Med tiden dog Ahab. Och senare blev hans son Jehoram kung. Jehova skickade en man som hette Jehu för att straffa Isebel och hennes familj.
Jehu körde med häst och vagn mot Jisreel, där Isebel bodde. Och Jehoram körde i väg med sin vagn för att möta honom. ”Är det fred mellan oss?” frågade Jehoram när de möttes. Jehu svarade: ”Det kan det ju inte vara så länge din mamma fortsätter att göra så mycket ont.” Jehoram försökte vända vagnen för att komma därifrån. Men Jehu sköt honom med en pil så att han dog.
Jehu drog vidare till Isebels palats. När Isebel hörde att han var på väg sminkade hon sig. Hon fixade håret och satte sig sedan i fönstret och väntade. När Jehu kom fram ropade han till tjänarna som stod bredvid henne: ”Kasta ner henne!” Då knuffade de ut Isebel genom fönstret, och hon föll till marken och dog!
Jehu dödade sedan Ahabs 70 söner och utrotade baalsdyrkan från landet. Vi kan vara säkra på att Jehova alltid lägger märke till vad som händer och att han straffar de onda i rätt tid.
”Ett arv vunnet genom girighet ger i längden ingen lycka.” (Ordspråksboken 20:21)