Jehosafat var kung i Juda, och han förstörde baalsaltarna och avgudabilderna som fanns i landet. Han ville att alla skulle lära känna Jehovas lagar. Så han skickade ut furstar och leviter till hela landet för att undervisa folket om Jehovas lag.

Nationerna som fanns runt omkring visste att Jehova var med sitt folk. Så de vågade inte attackera Juda, utan kom i stället med gåvor till kung Jehosafat. Men en dag bestämde sig moabiterna, ammoniterna och folk från Seirs område för att kriga mot Juda. Jehosafat förstod att han behövde Jehovas hjälp. Han samlade alla män, kvinnor och barn i Jerusalem och bad högt: ”Jehova, utan dig kommer vi att förlora. Snälla, säg vad vi ska göra!”

Jehova svarade: ”Var inte rädda. Jag ska hjälpa er. Ställ upp er och stå stilla, för jag kommer att rädda er.” Hur tänkte Jehova rädda dem?

Nästa morgon valde Jehosafat ut sångare och befallde dem att gå framför armén. De marscherade från Jerusalem till slagfältet i Tekoa.

Sångarna tog i från tårna och prisade Jehova av hela sitt hjärta, och Jehova krigade för sitt folk. Han gjorde så att ammoniterna och moabiterna blev förvirrade och började attackera varandra – inte en enda överlevde. Jehova skyddade folket, soldaterna och prästerna. Nyheten om vad Jehova hade gjort spred sig vida omkring, och alla förstod att han fortfarande försvarade sitt folk. Den här berättelsen visar att Jehova kan rädda sina tjänare på många olika sätt. Och det kan han göra utan att någon annan hjälper honom.