Arams kung, Ben-Hadad, försökte gång på gång attackera Israel. Men profeten Elisa varnade alltid Israels kung så att de kunde komma undan. Därför bestämde sig Ben-Hadad för att kidnappa Elisa. Han tog reda på att Elisa var i staden Dotan och skickade dit sin armé för att ta honom till fånga.

Araméerna kom fram till Dotan mitt i natten. På morgonen tittade Elisas medhjälpare ut och såg att hela staden var omringad av en stor armé. Han fick panik och skrek: ”Elisa, vad ska vi ta oss till?” Elisa svarade: ”Var inte rädd, det är fler med oss än med dem.” Just i det ögonblicket gjorde Jehova så att Elisas medhjälpare fick se att det var fullt av hästar och stridsvagnar av eld i bergsområdet runt staden.

När armén närmade sig Elisa bad han: ”Snälla Jehova, förblinda dem.” Soldaterna förlorade inte synen, men plötsligt hade de ingen aning om var de var. Elisa sa till dem: ”Ni är i fel stad. Följ efter mig så ska jag leda er till mannen ni letar efter.” Då följde de efter Elisa hela vägen till Samaria, där Israels kung bodde.

Där gick det upp för araméerna vart de hade kommit. Israels kung frågade Elisa: ”Ska jag slå ihjäl dem?” Tänkte Elisa att han nu hade chansen att hämnas på det här folket som hade försökt göra honom illa? Nej. Elisa svarade: ”Döda dem inte. Ge dem mat i stället, och skicka sedan hem dem.” Då ordnade kungen en hejdundrande fest för dem, och sedan lät han dem återvända hem.