Uttrycket pionjär används ofta om någon som utforskar nya områden och banar väg för andra som följer efter. I den meningen var Jesus en pionjär, som sändes till jorden för att utföra ett viktigt uppdrag och för att öppna vägen till räddning. (Matteus 20:28) Hans efterföljare i vår tid efterliknar honom och använder så mycket tid som möjligt till att göra lärjungar. (Matteus 28:19, 20) En del har börjat i det som vi kallar pionjärtjänst.

En pionjär är en förkunnare som gör en extra insats. Alla Jehovas vittnen är förkunnare av de goda nyheterna. Men några har kunnat ordna det så att de kan vara reguljära pionjärer och använda 70 timmar i månaden i predikoarbetet. För att klara det jobbar många bara deltid. Andra väljs ut att bli specialpionjärer och skickas till platser där behovet av förkunnare är större. De använder 130 timmar eller mer i tjänsten varje månad. Pionjärer är nöjda med ett enkelt liv och är övertygade om att Jehova ser till att de får det de behöver. (Matteus 6:31–33; 1 Timoteus 6:6–8) De som inte kan vara pionjärer kan vara hjälppionjärer emellanåt och går då 30 eller 50 timmar i tjänsten den månaden.

En pionjär motiveras av kärlek till Gud och till människor. Precis som Jesus lägger vi märke till hur dåligt många mår andligt sett. (Markus 6:34) Men vi har den kunskap som kan hjälpa dem nu och som kan ge dem ett hopp för framtiden. Det är kärleken till dessa människor som får en pionjär att villigt ge av sin tid och energi för att hjälpa dem andligen. (Matteus 22:39; 1 Thessalonikerna 2:8) Detta gör att pionjärernas tro blir starkare, de kommer närmare Gud, och de får ett meningsfullt och lyckligt liv. (Apostlagärningarna 20:35)

• Hur skulle du förklara vad en pionjär är?

• Varför blir en del pionjärer?