Första Moseboken 22:1-24
22 En tid därefter satte den sanne Guden Abraham på prov.+ Han kallade på honom: ”Abraham!” ”Här är jag!” svarade Abraham.
2 Och Gud fortsatte: ”Jag ber dig, ta din ende son, Isak,+ som du älskar så mycket,+ och ge dig av till Mọria.+ Där ska du offra honom som ett brännoffer på det berg som jag ska visa dig.”
3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två tjänare och sin son Isak. Han klöv veden till brännoffret, och sedan gav han sig av mot den plats som den sanne Guden hade utsett.
4 På tredje dagen såg Abraham platsen på avstånd.
5 Han sa till sina tjänare: ”Stanna här med åsnan, så går jag och Isak dit bort och tillber. Sedan kommer vi tillbaka till er.”
6 Abraham lade veden till brännoffret på sin sons axlar. Själv tog han elden och kniven,* och så gick de vidare tillsammans.
7 Isak sa till Abraham: ”Far!” Han sa: ”Ja, vad är det, min son?” Isak sa då: ”Vi har eld och ved, men var är fåret som vi ska offra?”
8 Abraham svarade: ”Gud kommer att förse oss med ett får som vi kan offra,+ min son.” Så gick de vidare.
9 Till slut kom de till platsen som den sanne Guden hade utsett, och Abraham byggde ett altare där och lade veden på det. Han band sin son Isaks händer och fötter och lade honom på veden som låg på altaret.+
10 Sedan tog Abraham kniven* för att döda sin son.+
11 Men Jehovas ängel ropade från himlen: ”Abraham, Abraham!” Han svarade: ”Här är jag!”
12 Ängeln sa då: ”Skada inte din son, gör honom inget illa. Nu vet jag att du har djup respekt för Gud,* för du har inte ens undanhållit din ende son.”+
13 Då tittade Abraham upp och fick syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett buskage lite längre bort. Så Abraham gick dit och hämtade baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son.
14 Abraham gav sedan platsen namnet Jehova-Jirẹ.* Därför säger man fortfarande: ”På sitt berg ska Jehova förse.”+
15 Och Jehovas ängel ropade till Abraham för andra gången från himlen:
16 ”Jehova säger: ’Eftersom du har gjort detta och inte har undanhållit din ende son,+ svär jag vid mig själv+
17 att jag ska välsigna dig och göra din avkomma lika talrik som himlens stjärnor och som sandkornen på havets strand.+ Och din avkomma ska inta sina fienders städer.*+
18 Och genom din avkomma+ ska alla jordens nationer bli välsignade* därför att du har lyssnat till mig.’”+
19 Sedan återvände Abraham till sina tjänare, och de gick tillsammans till Beershẹba,+ och där fortsatte Abraham att bo.
20 En tid därefter berättade man för Abraham: ”Milka har fött söner åt din bror Nahor:+
21 Först föddes Us, och sedan kom Bus, Kẹmuel (Arams far),
22 Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Bẹtuel.”+
23 Bẹtuel blev far till Rebecka.+ Det här var de åtta söner som Milka fick med Nahor, Abrahams bror.
24 Nahors bihustru, som hette Reụma, fick också söner: Teba, Gaham, Tahas och Maạka.
