Första Moseboken 27:1-46
27 När Isak hade blivit gammal var hans syn så svag att han knappt kunde se. Han kallade på sin äldste son Esau+ och sa: ”Min son!” Han svarade: ”Här är jag!”
2 Isak sa: ”Jag har blivit gammal, och jag vet inte hur långt jag har kvar.
3 Ta dina vapen, ditt koger och din båge, och gå ut och jaga i vildmarken och fäll ett djur åt mig.+
4 Laga till en av mina favoriträtter och bär in den till mig så att jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig innan jag dör.”
5 Men Rebecka hörde vad Isak sa till sin son Esau. Och Esau gick ut i vildmarken för att jaga.+
6 Rebecka gick till sin son Jakob+ och sa: ”Jag hörde just när din far pratade med din bror Esau. Han bad honom
7 fälla något vilt åt honom och laga till en av hans favoriträtter, så att han kan äta och sedan välsigna honom inför Jehova innan han dör.+
8 Och nu, min son, lyssna noga på det jag säger till dig.+
9 Jag ber dig, gå till hjorden och hämta två fina getkillingar, så att jag kan laga till en av din fars favoriträtter, precis som han vill ha den.
10 Bär sedan in den till din far, så att han kan äta den och välsigna dig före sin död.”
11 Jakob sa till sin mor Rebecka: ”Men min bror Esau är ju hårig,+ och jag har slät hud.
12 Tänk om min far känner på mig.+ Då tror han att jag driver med honom, och jag drar en förbannelse över mig i stället för en välsignelse.”
13 Då sa hans mor: ”Den förbannelsen får komma över mig i så fall. Gör bara som jag säger, min son, och hämta killingarna åt mig.”+
14 Så han gick och hämtade dem och gav dem till sin mor, och hon lagade till en av hans fars favoriträtter.
15 Sedan tog Rebecka sin äldste son Esaus finaste kläder, som hon hade hemma hos sig, och lät sin yngste son Jakob sätta på sig dem.+
16 Hon satte också skinnen från killingarna på hans händer och på hans bara hals.+
17 Sedan fick Jakob maten och brödet som hon hade gjort i ordning.+
18 Han gick in till sin far och sa: ”Far!” Han svarade: ”Ja, min son. Är det Esau eller Jakob?”
19 Jakob sa till sin far: ”Det är Esau, din förstfödde.+ Jag har gjort precis som du sa. Var snäll och sätt dig upp, så att du kan äta kötträtten och välsigna mig.”+
20 Då sa Isak: ”Hur kunde du fälla ett djur så fort, min son?” Han svarade: ”Därför att din Gud Jehova såg till att det kom i min väg.”
21 Då sa Isak till Jakob: ”Kom närmare, min son, så att jag kan känna på dig och få veta om du verkligen är min son Esau.”+
22 Jakob gick då fram till sin far Isak, och han kände på honom och sa sedan: ”Det är Jakobs röst men Esaus händer.”+
23 Han förstod inte vem det var, för hans händer var håriga som Esaus händer. Så Isak välsignade honom.+
24 Och han frågade: ”Är det verkligen min son Esau?” ”Ja, det är det”, svarade Jakob.
25 Sedan sa han: ”Sätt fram maten, min son, så att jag kan äta. Sedan ska jag välsigna dig.” Då satte Jakob fram maten, och han åt. Han gav honom också vin att dricka.
26 Sedan sa Isak till honom: ”Var snäll och kom närmare och kyss mig, min son.”+
27 Så han gick fram och kysste honom, och Isak kände doften av hans kläder.+ Sedan välsignade han honom och sa:
”Doften av min son är som doften av marker som Jehova har välsignat.
28 Må den sanne Guden ge dig himlens dagg+ och jordens bördiga mylla+ och ett överflöd av säd och nytt vin.+
29 Många folk ska tjäna dig, och nationer ska buga sig djupt för dig. Du ska härska över dina bröder, och din mors söner ska buga sig djupt för dig.+ Den som förbannar dig ska själv drabbas av förbannelse, och den som välsignar dig ska själv bli välsignad.”+
30 Isak hade precis gett Jakob sin välsignelse, och Jakob hade knappt hunnit ut från Isak, när hans bror Esau kom tillbaka från jakten.+
31 Esau lagade också till en god maträtt och bar in den till sin far. Han sa: ”Far, sätt dig upp och ät av min kötträtt, så att du kan välsigna mig.”
32 Då sa hans far Isak till honom: ”Vem är du?” Han svarade: ”Det är Esau, din förstfödde.”+
33 Då blev Isak så förskräckt att han började skaka, och han sa: ”Vem var det då som gav sig ut och jagade och kom in med en maträtt till mig? Jag har redan ätit den, och jag välsignade honom innan du kom. Välsignad kommer han också att bli!”
34 När Esau hörde vad hans far sa började han ropa förtvivlat, och han vädjade: ”Far, välsigna mig också!”+
35 Men Isak sa: ”Din bror lurade mig för att få välsignelsen som du skulle fått.”
36 Då sa Esau: ”Det är inte konstigt att han heter Jakob.* Han har ju trängt undan mig två gånger.+ Först tog han min förstfödslorätt,+ och nu har han tagit min välsignelse!”+ Sedan fortsatte han: ”Har du inte sparat någon välsignelse till mig?”
37 Men Isak svarade Esau: ”Jag har satt honom till härskare över dig,+ och alla hans bröder ska bli hans tjänare, och jag har gett honom säd och nytt vin.+ Vad kan jag då göra för dig, min son?”
38 Esau sa: ”Far, hade du bara en välsignelse? Välsigna mig också!” Och Esau började storgråta.+
39 Hans far Isak svarade honom:
”Fjärran från jordens bördiga mylla ska du bo, där ingen dagg från himlen faller.+
40 Och av ditt svärd ska du leva,+ och din bror ska du tjäna.+ Men när du har fått nog kommer du att kasta av dig hans ok.”+
41 Esau hatade Jakob från den dag Jakob blev välsignad av sin far.+ Esau tänkte ofta: ”Min fars död* närmar sig.+ Då ska jag döda min bror Jakob.”
42 När Rebecka fick reda på sin äldste son Esaus planer kallade hon på sin yngste son Jakob och sa: ”Din bror Esau ruvar på hämnd och tänker döda dig.*
43 Min son, lyssna på mig nu. Fly genast till min bror Laban i Haran.+
44 Stanna hos honom ett tag tills din brors vrede har lagt sig,
45 tills han har lugnat ner sig och glömt vad du har gjort mot honom. Då ska jag sända bud efter dig. Varför skulle jag mista er båda på samma dag?”
46 Sedan sa Rebecka till Isak: ”De hettitiska kvinnorna har förpestat mitt liv.+ Om Jakob också skulle gifta sig med en hettitisk kvinna, en av landets döttrar, vad är det då för mening med mitt liv?”+
