Första Moseboken 28:1-22
28 Isak kallade därför på Jakob och välsignade honom och befallde honom: ”Du ska inte gifta dig med en kvinna från Kanaan.+
2 Ge dig av till Paddan-Aram till din morfar Bẹtuels familj och välj en hustru bland din morbror Labans döttrar.+
3 Den allsmäktige Guden kommer att välsigna dig och ge dig många avkomlingar, och du kommer att bli till många folk.+
4 Och han ska ge Abrahams välsignelse till dig+ och dina efterkommande,* så att du får överta det land där du nu bor som utlänning, det land som Gud gav Abraham.”+
5 Isak sände i väg Jakob, och han gav sig av mot Paddan-Aram, mot Laban, aramén Bẹtuels+ son, som var bror till Rebecka,+ Jakobs och Esaus mor.
6 Esau fick veta att Isak hade välsignat Jakob och sänt i väg honom till Paddan-Aram för att leta efter en hustru där och att han hade befallt honom att inte gifta sig med en kvinna från Kanaan.+
7 Esau såg också att Jakob lydde sin far och sin mor och gav sig i väg till Paddan-Aram.+
8 Då förstod Esau att hans far Isak inte tyckte om att han hade gift sig med kanaaneiska kvinnor.+
9 Därför reste Esau till Ismael och tog Mạhalat till hustru, utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Abrahams son Ismael och syster till Nẹbajot.+
10 Jakob lämnade alltså Beershẹba och gav sig av mot Haran.+
11 Efter ett tag kom han till en plats där han bestämde sig för att övernatta, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet, och han lade sig ner.+
12 Han somnade och drömde om en trappa* som ledde från jorden ända upp till himlen. Och Guds änglar gick upp och ner för den.+
13 Jehova stod ovanför trappan, och han sa:
”Jag är Jehova, din far Abrahams Gud och Isaks Gud.+ Det här landet och marken som du ligger på ska jag ge till dig och till dina efterkommande.+
14 Och dina efterkommande* ska bli lika många som stoftkornen på jorden,+ och du ska breda ut dig åt väster och åt öster och åt norr och åt söder, och genom dig och genom din avkomma ska alla jordens släkter bli välsignade.*+
15 Jag är med dig, och jag ska skydda dig vart du än går, och jag kommer att föra dig tillbaka till det här landet.+ Jag ska inte överge dig, utan jag kommer att uppfylla det jag har lovat dig.”+
16 Då vaknade Jakob och sa: ”Jehova är på den här platsen, och jag visste det inte.”
17 Och han blev rädd och sa: ”Vilken vördnad den här platsen inger! Det här måste vara Guds hus,+ och det här är himlens port.”+
18 Tidigt nästa morgon steg Jakob upp och tog stenen som han hade vilat huvudet mot och reste den som en minnessten, och han hällde olja över den.+
19 Han gav platsen namnet Betel.* Tidigare hette staden Lus.+
20 Sedan gav Jakob följande löfte till Gud: ”Om du fortsätter att vara med mig och skyddar mig på min resa och ger mig bröd att äta och kläder att ha på mig
21 och jag kommer välbehållen hem igen till min fars hus, då har du, Jehova, visat att du är min Gud.
22 Och den här minnesstenen som jag har rest ska bli ett Guds hus,+ och jag ska utan undantag ge dig en tiondel av allt som jag får av dig.”
