Första Samuelsboken 4:1-22
4 Och Samuels ord nådde ut till hela Israel.
Israeliterna drog ut för att strida mot filistéerna. De slog läger vid Eben-Eser, medan filistéerna hade sitt läger vid Afek.
2 Filistéerna ställde upp sig i stridsformering för att möta Israel, och de fick övertaget och besegrade israeliterna, som förlorade omkring 4 000 man på slagfältet.
3 När folket kom tillbaka till lägret sa de äldste i Israel: ”Varför tillät Jehova att filistéerna besegrade oss?*+ Vi hämtar Jehovas förbundsark från Silo,+ så att den kan vara med oss och rädda oss från våra fiender.”
4 Folket sände några män till Silo, och de bar med sig förbundsarken, som tillhör arméernas Jehova, han som tronar över* keruberna.+ Elis båda söner, Hofni och Pịnehas,+ följde också med den sanne Gudens förbundsark.
5 När Jehovas förbundsark kom in i lägret började alla israeliterna jubla så högt att marken skakade.
6 Filistéerna hörde det och sa: ”Varför håller de på och ropar i hebréernas läger?” Till slut fick de reda på att Jehovas ark hade förts till lägret.
7 Då blev filistéerna rädda och utropade: ”Gud har kommit till lägret!”+ De fortsatte: ”Olycka kommer att drabba oss, för något sådant har aldrig hänt förut.
8 Olycka kommer att drabba oss! Vem ska rädda oss från denne väldige Gud? Det var han som slog egyptierna med alla möjliga plågor i vildmarken.+
9 Filistéer, vi måste vara modiga och uppföra oss som män! Annars kanske vi måste tjäna hebréerna, precis som de tjänade oss.+ Strid som riktiga män!”
10 Sedan gick filistéerna till anfall. Israeliterna besegrades+ och flydde var och en hem till sig. Israels förluster blev mycket stora, 30 000 fotsoldater miste livet.
11 Dessutom tog filistéerna Guds ark, och Elis båda söner, Hofni och Pịnehas, dog.+
12 En man från Benjamins stam sprang från slagfältet och kom fram till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och jord på huvudet.+
13 Eli, som skälvde av oro för den sanne Gudens ark,+ satt på en stol vid vägen och spanade. När mannen gick in i staden och rapporterade vad som hade hänt började alla ropa och skrika.
14 Eli hörde det och frågade: ”Varför håller alla på och ropar och skriker?” Mannen skyndade sig till Eli och berättade vad som hade hänt.
15 (Eli var nu 98 år gammal. Hans ögon hade blivit orörliga och han kunde inte se längre.)+
16 Mannen sa: ”Det är jag som har kommit från slagfältet. Jag flydde därifrån i dag.” Eli frågade: ”Vad är det som har hänt, min son?”
17 Budbäraren berättade: ”Israel har flytt från filistéerna, och många har stupat.+ Även dina båda söner Hofni och Pịnehas har dött,+ och den sanne Gudens ark har förts bort.”+
18 När han nämnde den sanne Gudens ark föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten och bröt nacken och dog, för han var gammal och tung. Han hade varit domare över Israel i 40 år.
19 Hans svärdotter, Pịnehas hustru, väntade barn och skulle snart föda. När hon hörde att den sanne Gudens ark hade förts bort och att hennes svärfar och hennes man var döda sjönk hon ner och började föda, för värkarna satte plötsligt i gång.
20 När hon höll på att dö sa kvinnorna som var hos henne: ”Var inte rädd! Du har fått en son.” Men hon svarade inte och brydde sig inte om det.
21 Hon gav pojken namnet I-Kabọd*+ och sa: ”Äran har gått i landsflykt från Israel.”+ Hon syftade på den sanne Gudens ark, som hade förts bort, och på det som hade hänt hennes svärfar och hennes man.+
22 Hon sa: ”Äran har gått i landsflykt från Israel, för den sanne Gudens ark har förts bort.”+
