Första Thessalonikerbrevet 1:1-10
1 Från Paulus, Silvạnus*+ och Timoteus.+ Till församlingen i Thessalonịke som är förenad med Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus:
Må ni få generös omtanke och frid.
2 Vi tackar alltid Gud när vi nämner er i våra böner.+
3 Inför vår Gud och Far tänker vi ständigt på den kärlek ni lagt ner i ert trogna arbete och på er uthållighet, som grundar sig på att ni satt ert hopp+ till vår Herre Jesus Kristus.
4 Gud älskar er, bröder,* och vi vet att han har utvalt er.
5 För när vi predikade de goda nyheterna för er gjorde vi det inte bara med ord, utan också med kraft och helig ande och stark övertygelse. Ni vet ju själva vad vi gjorde* för er skull när vi var hos er.
6 Och ni efterliknade oss+ och Herren,+ för trots många prövningar+ tog ni emot ordet med den glädje som den heliga anden ger.
7 På det sättet blev ni ett exempel för alla de troende i Makedonien och i Akạja.
8 Det är inte bara så att ni har spritt Jehovas* ord i Makedonien och Akạja, utan er tro på Gud har blivit känd för folk överallt,+ så därför finns det inget behov för oss att säga något.
9 De berättar självmant om hur ni tog emot oss första gången och hur ni övergav era avgudar+ och vände er till en levande och sann Gud för att göra slavtjänst åt honom
10 och vänta på hans son från himlen.+ Det är honom som Gud har uppväckt från de döda, alltså Jesus, som räddar oss från den kommande vreden.+
Fotnoter
^ Kallas även Silas.
^ Ibland syftar uttrycket ”bröder” på både män och kvinnor.
^ Eller ”vad slags människor vi blev”.
^ Se Tillägg A5.
