Andra Kungaboken 3:1-27
3 Jẹhoram,+ Ahabs son, blev kung över Israel under Jehosạfats 18:e år som kung över Juda, och han regerade 12 år i Samaria.
2 Han gjorde det som var ont i Jehovas ögon, men inte i samma utsträckning som sin far och sin mor, för han avlägsnade den heliga baalsstod som hans far hade tillverkat.+
3 Däremot höll han fast vid de synder som Jerọbeam, Nebats son, hade fått Israel att begå.+ Han vände sig inte bort från dem.
4 Mesa, Moabs kung, var fåruppfödare och brukade betala 100 000 lamm och 100 000 oklippta baggar i tribut till Israels kung.
5 Men när Ahab dog+ gjorde Moabs kung uppror mot Israels kung.+
6 Då drog kung Jẹhoram ut från Samaria och mönstrade hela Israel.
7 Han skickade också bud till Jehosạfat, Judas kung, med orden: ”Moabs kung har gjort uppror mot mig. Följer du med mig ut i krig mot Moab?” ”Jag följer med dig”,+ sa Jehosạfat. ”Allt mitt är ditt. Mitt folk är ditt folk. Mina hästar är dina hästar.”+
8 Och han frågade: ”Vilken väg ska vi ta?” ”Vägen genom Edoms vildmark”, svarade han.
9 Israels kung drog sedan ut med Judas kung och Edoms kung.+ När de hade vandrat omkring i sju dagar hittade de inte något vatten till soldaterna och djuren som de hade med sig.
10 Israels kung sa: ”Vad tragiskt att Jehova har kallat samman oss tre kungar bara för att ge oss i Moabs hand!”
11 Då sa Jehosạfat: ”Finns det ingen av Jehovas profeter här, så att vi kan fråga Jehova genom honom?”+ En tjänare till Israels kung svarade: ”Jo, vi har Elisa,+ Safats son, han som brukade hälla vatten över Elias händer.”*+
12 Då sa Jehosạfat: ”Han kan berätta vad Jehovas vilja är.” Så Israels kung och Jehosạfat och Edoms kung sökte upp honom.
13 Elisa sa till Israels kung: ”Vad har jag med dig att göra?*+ Gå och fråga din fars profeter och din mors profeter.”+ Men Israels kung svarade: ”Nej, för det är Jehova som har kallat samman oss tre kungar för att ge oss i Moabs hand.”
14 Då sa Elisa: ”Så sant arméernas Jehova lever, han som jag tjänar,* om det inte hade varit för Jehosạfat,+ Judas kung, skulle jag inte se åt dig eller bry mig om dig.+
15 Hämta någon som kan spela lyra för mig.”*+ Så fort musikern började spela kom Jehovas ande* över Elisa.+
16 Han sa: ”Så här säger Jehova: ’Gräv dike efter dike här i dalen,*
17 för så här säger Jehova: ”Ni ska varken se vind eller regn, ändå ska den här dalen fyllas med vatten,+ och ni ska dricka, ni och er boskap och era andra djur.”’
18 I Jehovas ögon är det här en lätt sak,+ och han ska även ge Moab i er hand.+
19 Ni ska inta alla befästa+ och viktiga städer, och ni ska fälla alla värdefulla träd, täppa till alla vattenkällor och täcka alla bördiga åkrar med sten.”+
20 Nästa morgon, vid tiden för sädesoffret,+ kom det plötsligt vatten i riktning från Edom, och området täcktes med vatten.
21 Moabiterna fick höra att kungarna hade kommit för att strida mot dem, så de samlade alla vapenföra män* och ställde upp sig vid gränsen.
22 När de steg upp tidigt på morgonen lyste solen på vattnet, och från andra sidan, där moabiterna stod, såg vattnet blodrött ut.
23 De sa: ”Det är blod! Kungarna måste ha slagit ihjäl varandra med svärd. Därför: Mot bytet,+ Moab!”
24 När de kom in i Israels läger gick israeliterna till anfall mot moabiterna, som tog till flykten.+ Israeliterna drog in i Moab och dödade alla moabiter som kom i deras väg.
25 De jämnade städerna med marken, och männen kastade var sin sten på alla bördiga åkrar tills de täcktes med stenar. De täppte till alla vattenkällor+ och fällde alla värdefulla träd.+ Till slut var det bara stenmuren runt Kir-Hạreset+ som stod kvar, och slungkastarna omringade staden och gick till angrepp.
26 När Moabs kung såg att slaget var förlorat tog han med sig 700 soldater med svärd och försökte slå sig fram till Edoms kung,+ men de lyckades inte.
27 Då tog han sin förstfödde son, som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som ett brännoffer+ på muren. Efter detta blev vreden mot Israel så stor att trupperna drog sig tillbaka därifrån och återvände hem.
