Andra Kungaboken 5:1-27
5 Nạaman, Arams kungs befälhavare, var en framstående man som var mycket uppskattad av sin herre, eftersom Jehova hade gett seger* åt Aram genom honom. Han var en mäktig krigare, trots att han hade spetälska.*
2 På ett av sina plundringståg hade araméerna tillfångatagit en liten flicka från Israel, och hon blev tjänare åt Nạamans hustru.
3 Hon sa till sin husmor: ”Om min herre bara kunde resa till profeten+ i Samaria! Då skulle han bli botad från sin spetälska.”+
4 Då gick han* till sin herre och rapporterade vad flickan från Israel hade sagt.
5 Arams kung sa: ”Ge dig av! Jag ska skicka ett brev till Israels kung.” Så Nạaman gav sig av och tog med sig tio talenter* silver, 6 000 guldstycken och tio uppsättningar kläder.
6 Han överlämnade brevet till Israels kung, och där stod det: ”Med detta brev sänder jag min tjänare Nạaman, för att du ska bota honom från hans spetälska.”
7 Så snart Israels kung hade läst brevet rev han sönder sina kläder och sa: ”Är jag Gud, med makt över liv och död?+ Han skickar hit en spetälsk och begär att jag ska bota honom! Ni ser ju själva att han söker strid med mig.”
8 När Elisa, den sanne Gudens man, fick höra att Israels kung hade rivit sönder sina kläder sände han genast detta budskap till honom: ”Varför rev du sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så att han inser att det finns en profet i Israel.”+
9 Så Nạaman kom med sina hästar och stridsvagnar och stannade vid ingången till Elisas hus.
10 Men Elisa skickade ut en budbärare som sa till honom: ”Åk i väg och tvätta dig sju gånger+ i Jordan,+ så ska din hud läkas, och du ska bli ren.”
11 Då blev Nạaman upprörd och började gå därifrån. Han sa: ”Jag tänkte att han skulle komma ut och ställa sig här och anropa Jehovas, sin Guds, namn och röra handen fram och tillbaka över det angripna området för att bota mig från spetälskan.
12 Är inte Abạna och Parpar, floderna i Damaskus,+ bättre än alla vattendrag i Israel? Kan jag inte tvätta mig i dem och bli ren?” Sedan vände han sig om och gick rasande sin väg.
13 Hans tjänare gick bort till honom och sa: ”Min far, om profeten hade bett dig att göra något svårt, skulle du inte ha gjort det då? Men nu har han bara sagt till dig: ’Tvätta dig och bli ren.’”
14 Då gav han sig av till Jordan och doppade sig sju gånger, precis som den sanne Gudens man hade sagt.+ Och hans hud läktes och blev som en liten pojkes,+ och han blev ren.+
15 Sedan vände han och hela hans följe* tillbaka till den sanne Gudens man,+ och han ställde sig inför honom och sa: ”Nu vet jag att det inte finns någon Gud på hela jorden utom i Israel.+ Så var snäll och ta emot en gåva* från din tjänare.”
16 Men Elisa sa: ”Så sant Jehova lever, han som jag tjänar,* jag kan inte ta emot den.”+ Nạaman insisterade, men Elisa stod på sig.
17 Till slut sa Nạaman: ”Ge mig i så fall så mycket jord från detta land som två mulor kan bära, för jag, din tjänare, kommer inte längre att frambära brännoffer eller slaktoffer åt några andra gudar än Jehova.
18 Men må Jehova förlåta din tjänare i en sak: När min herre går in i Rimmons tempel* och böjer sig ner brukar han stödja sig på min arm. Jag måste alltså böja mig ner i Rimmons tempel. Må Jehova förlåta mig när detta händer.”
19 Då svarade han: ”Gå i frid.” När Nạaman hade lämnat honom och kommit en bit på vägen
20 tänkte Gehạsi,+ gudsmannen+ Elisas medhjälpare: ”Här har min herre låtit den här aramén Nạaman+ slippa undan och inte tagit emot det han hade med sig. Så sant Jehova lever, jag springer efter honom och ser till att få något av honom.”
21 Så Gehạsi sprang efter Nạaman. När Nạaman såg att någon kom springande efter honom steg han ner från vagnen, gick honom till mötes och sa: ”Är allt som det ska?”
22 Han svarade: ”Ja, allt är bra. Det är min herre som har sänt mig, och han säger: ’Helt nyss kom två unga män från Efraims bergstrakt till mig. De tillhör profetsönerna, och jag ber dig att ge dem en talent silver och två uppsättningar kläder.’”+
23 Då sa Nạaman: ”Varsågod, ta två talenter.” Han insisterade på det+ och packade ner de båda talenterna silver och uppsättningarna kläder i två säckar. Sedan gav han dem till två av sina tjänare, och de bar dem framför Gehạsi.
24 När de kom till Ofel* tog Gehạsi själv hand om gåvorna. Han lade dem i huset och skickade i väg männen, som gav sig av.
25 Sedan gick Gehạsi tillbaka till sin herre. Elisa frågade honom: ”Var har du varit, Gehạsi?” Men han svarade: ”Din tjänare har inte varit någonstans.”+
26 Då sa Elisa till honom: ”Tror du inte att jag vet att du följde efter mannen och att han steg ner från sin vagn för att möta dig? Är det här rätt tid att ta emot silver och kläder, olivlundar och vingårdar, får och boskap eller tjänare och tjänarinnor?+
27 Nu kommer du och dina avkomlingar att få leva med Nạamans spetälska+ i all framtid.” Då gick Gehạsi därifrån, spetälsk, vit som snö.+
