Andra Kungaboken 7:1-20
7 Elisa sa nu: ”Lyssna till Jehovas ord. Så här säger Jehova: ’I morgon vid den här tiden ska ett seamått* fint mjöl vara värt en sikel* i Samarias port,* och två seamått korn ska vara värt en sikel.’”+
2 Då sa kungens betrodde adjutant till den sanne Gudens man: ”Om så Jehova öppnade dammluckor i himlen skulle det aldrig hända!”+ Då svarade han: ”Du ska få se det med egna ögon,+ men du ska inte få äta av det.”+
3 Utanför stadsporten satt det fyra män som led av spetälska.+ De sa till varandra: ”Varför ska vi sitta här tills vi dör?
4 Bestämmer vi oss för att gå in i staden nu när det är svält+ kommer vi att dö. Och sitter vi kvar här kommer vi också att dö. Kom så går vi bort till araméernas läger. Låter de oss leva så överlever vi, och dödar de oss så dör vi.”
5 När det började skymma gick de in i araméernas läger, men redan när de kom till utkanten av lägret märkte de att det var övergivet.
6 Jehova hade nämligen fått männen i araméernas läger att höra ljudet av stridsvagnar och hästar, ljudet av en väldig armé.+ Så de sa till varandra: ”Israels kung har lejt hettiternas kungar och Egyptens kungar för att angripa oss!”
7 Omedelbart bröt de upp och flydde i skymningen. De övergav sina tält, hästar och åsnor och lämnade lägret som det var och flydde för sina liv.
8 När de spetälska männen kom till utkanten av lägret gick de in i ett tält och började äta och dricka. De tog med sig silver, guld och kläder därifrån och gick och gömde det. Sedan gick de tillbaka in i ett annat tält och tog med sig det de hittade där och gömde det också.
9 Men till slut sa de till varandra: ”Det vi gör är fel. Vi kan komma med goda nyheter i dag! Om vi väntar med att säga något tills i morgon bitti förtjänar vi att bli straffade. Kom nu, så går vi och rapporterar det här till kungens hus.”
10 Så de gick till stadsporten, ropade på vakterna och sa till dem: ”Vi gick in i araméernas läger, men vi varken såg eller hörde ljudet av någon människa. Däremot stod hästarna och åsnorna bundna där, och tälten hade lämnats precis som de var.”
11 Portvaktarna ropade genast ut det, och det blev rapporterat till kungens hus.
12 Kungen steg då upp mitt i natten och sa till sina tjänare: ”Nu ska jag berätta för er vad araméerna tänker göra. De vet att vi är utsvultna,+ och därför har de lämnat lägret och gömt sig ute på fälten. När vi sedan är på väg ut ur staden tänker de ta oss till fånga levande och dra in i staden.”+
13 Då sa en av hans tjänare: ”Låt några män ta fem av hästarna som är kvar i staden och ge sig av för att se vad som egentligen har hänt. Det kan inte sluta värre för dem än för alla israeliter som är kvar här eller för dem som redan har gått under.”
14 Så de spände för två vagnar, och kungen skickade i väg dem till araméernas läger med ordern: ”Åk dit och se efter.”
15 De följde efter dem ända till Jordan, och längs hela vägen låg det kläder och redskap som araméerna hade kastat ifrån sig när de flydde i panik. Budbärarna återvände sedan och rapporterade till kungen.
16 Då drog folket ut och plundrade araméernas läger, och på det sättet blev ett seamått fint mjöl värt en sikel och två seamått korn värt en sikel, precis som Jehova hade sagt.+
17 Kungen hade gett sin betrodde adjutant ansvaret att ha uppsikt över porten, men folket trampade ihjäl honom i porten, precis som den sanne Gudens man hade sagt när kungen kom ner till honom.
18 Det gick alltså som den sanne Gudens man hade sagt till kungen: ”I morgon vid den här tiden ska två seamått korn vara värt en sikel i Samarias port, och ett seamått fint mjöl ska vara värt en sikel.”+
19 Men adjutanten hade sagt till den sanne Gudens man: ”Om så Jehova öppnade dammluckor i himlen skulle något sådant aldrig hända!” Elisa hade svarat: ”Du ska få se det med egna ögon, men du ska inte få äta av det.”
20 Det var precis det som hände när folket trampade ihjäl honom i porten.
Fotnoter
^ En sea motsvarade 7,33 l. Se Tillägg B14.
^ En sikel motsvarade 11,4 g. Se Tillägg B14.
^ Eller ”på Samarias torg”.
