Andra Kungaboken 9:1-37
9 Profeten Elisa kallade till sig en av profetsönerna och sa: ”Fäst upp dina kläder i bältet och ta med dig den här oljeflaskan och skynda dig till Ramot-Gilead.+
2 När du har kommit fram ska du söka upp Jẹhu,+ son till Jehosạfat, son till Nimsi. Han sitter tillsammans med sina bröder, men ta med honom in i det innersta rummet.
3 Där ska du ta oljeflaskan och hälla oljan över hans huvud och säga: ’Så här säger Jehova: ”Jag smörjer dig till kung över Israel.”’+ Sedan ska du öppna dörren och fly så fort du kan.”
4 Så profetens tjänare gav sig i väg till Ramot-Gilead.
5 När han kom fram satt befälhavarna där. Han sa: ”Jag har ett budskap till dig, befälhavare.” Då frågade Jẹhu: ”Till vem av oss?” Han sa: ”Det är till dig, befälhavare.”
6 Då reste sig Jẹhu och gick in i huset, och tjänaren hällde oljan över hans huvud och sa: ”Så här säger Jehova, Israels Gud: ’Jag smörjer dig till kung över Jehovas folk, över Israel.+
7 Du ska slå ihjäl alla i din herre Ahabs hus, och jag ska ta hämnd på Isẹbel för blodet av mina tjänare profeterna och alla Jehovas tjänare som har dött på grund av henne.+
8 Hela Ahabs hus ska förgås, och jag ska utplåna alla män* i Ahabs släkt, även de minst ansedda i Israel.+
9 Och jag ska göra likadant med Ahabs hus som jag gjorde med Jerọbeams,+ Nebats sons, hus och Basas,+ Ahịas sons, hus.
10 När det gäller Isẹbel ska hundarna äta upp henne på Jịsreels mark,+ och ingen kommer att begrava henne.’” Sedan öppnade han dörren och flydde.+
11 När Jẹhu kom tillbaka till kungens övriga befälhavare undrade de: ”Är allt som det ska? Varför kom den där galningen till dig?” Han svarade: ”Ni vet ju hur sådana som han är och hur de pratar.”
12 Men de sa: ”Försök inte, säg som det är!” Så Jẹhu berättade vad tjänaren hade sagt och tillade: ”Han sa också: ’Så här säger Jehova: ”Jag smörjer dig till kung över Israel.”’”+
13 Genast bredde de ut sina mantlar framför honom på de kala trappstegen,+ och de blåste i horn och sa: ”Jẹhu har blivit kung!”+
14 Och Jẹhu,+ son till Jehosạfat, son till Nimsi, började konspirera mot Jẹhoram.
Jẹhoram och den israelitiska armén hade varit lägrade vid Ramot-Gilead+ för att försvara Israel mot Hạsael,+ Arams kung.
15 Kung Jẹhoram drog sig senare tillbaka till Jịsreel+ för att återhämta sig från skadorna som araméerna hade tillfogat honom när han stred mot Hạsael, Arams kung.+
Jẹhu sa: ”Om ni är på min sida låter ni ingen lämna staden och rapportera om detta i Jịsreel.”
16 Sedan klev Jẹhu upp i sin vagn och körde mot Jịsreel, för det var där Jẹhoram låg skadad, och Ahạsja, Judas kung, hade gett sig av dit för att besöka Jẹhoram.
17 När vaktposten som stod uppe i tornet i Jịsreel såg hopen av Jẹhus män närma sig sa han genast: ”Jag ser en hop män komma.” Jẹhoram sa: ”Skicka en ryttare för att möta dem. Säg att han ska fråga: ’Kommer ni i ett fredligt ärende?’”
18 Så ryttaren mötte dem och sa: ”Så här säger kungen: ’Kommer ni i ett fredligt ärende?’” Men Jẹhu sa: ”Fredligt? Vad har du med det att göra? Följ efter mig i stället!”
Sedan rapporterade vaktposten: ”Budbäraren kom fram till dem men har inte kommit tillbaka.”
19 Så han skickade i väg en annan ryttare, och när han kom fram sa han: ”Så här säger kungen: ’Kommer ni i ett fredligt ärende?’” Men Jẹhu sa: ”Fredligt? Vad har du med det att göra? Följ efter mig i stället!”
20 Vaktposten rapporterade: ”Han kom fram till dem men har inte kommit tillbaka. Och deras befälhavare kör som Jẹhu, Nimsis sonson* – han kör ju som en galning!”
21 Då sa Jẹhoram: ”Spänn för!” Så man spände för hans stridsvagn, och Jẹhoram, Israels kung, och Ahạsja,+ Judas kung, drog ut i sina stridsvagnar för att möta Jẹhu. De träffade på honom på jisreeliten Nabots åker.+
22 När Jẹhoram såg Jẹhu frågade han: ”Kommer du i ett fredligt ärende, Jẹhu?” Men han svarade: ”Hur skulle jag kunna göra det så länge din mor Isẹbel fortsätter med all sin prostitution*+ och svartkonst?”+
23 Genast vände Jẹhoram vagnen för att fly, och han ropade till Ahạsja: ”Vi har blivit lurade, Ahạsja!”
24 Men Jẹhu tog sin båge och sköt Jẹhoram mellan skulderbladen så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ihop i sin stridsvagn.
25 Jẹhu sa till sin adjutant Bidkar: ”Lyft upp honom och kasta honom på jisreeliten Nabots åker.+ Du minns väl att du och jag körde tillsammans* bakom hans far Ahab när Jehova uttalade den här domen mot honom:+
26 ’”Lika säkert som jag såg blodet av Nabot+ och hans söner i går”, säger Jehova, ”lika säkert ska jag låta dig betala+ för deras blod på denna åker”, säger Jehova.’ Så lyft upp honom och kasta honom på åkern, som Jehova har sagt.”+
27 Ahạsja,+ Judas kung, såg vad som hände och flydde mot trädgårdshuset. (När Jẹhu senare förföljde honom sa han: ”Ta honom också!” Så de överföll Ahạsja i hans vagn på vägen upp till Gur, som ligger vid Jịbleam.+ Men han lyckades fly till Megiddo och dog där.
28 Sedan förde hans tjänare kroppen i en vagn till Jerusalem, och där begravde de honom i hans grav bland hans förfäder i Davidsstaden.+
29 Ahạsja+ hade blivit kung över Juda under Jẹhorams, Ahabs sons, elfte år.)
30 Isẹbel+ fick höra att Jẹhu hade kommit till Jịsreel.+ Då målade hon ögonen med svart smink* och gjorde i ordning sitt hår. Hon tittade ner genom fönstret,
31 och när Jẹhu kom in genom porten sa hon: ”Hur gick det för Simri, som dödade sin herre?”+
32 Han tittade upp mot fönstret och frågade: ”Vem är på min sida? Vem?”+ Två eller tre hovmän tittade ner på honom.
33 Han ropade: ”Kasta ner henne!” Så de kastade ner henne, och hennes blod stänkte upp på väggen och på hästarna, och han lät hästarna trampa ner henne.
34 Efter det gick han in och åt och drack. Sedan sa han: ”Ta hand om kroppen efter denna fördömda kvinna och begrav henne. Hon var ju trots allt en kungadotter.”+
35 Men när de gick för att begrava henne fanns inget annat kvar än skallen, fötterna och händerna.+
36 När de återvände och berättade det för honom sa han: ”Nu har Jehovas ord uppfyllts,+ det som han sa till sin tjänare Elia från Tisbe: ’På Jịsreels mark ska hundarna äta upp köttet av Isẹbel.+
37 Och Isẹbels döda kropp ska bli till gödsel på Jịsreels mark, så att ingen ska kunna säga: ”Detta var Isẹbel.”’”
