Andra Moseboken 4:1-31
4 Mose svarade: ”Men tänk om de inte tror på mig och inte lyssnar på mig+ utan säger: ’Jehova har inte visat sig för dig.’”
2 Då sa Jehova till honom: ”Vad är det du har i handen?” ”En stav”, svarade han.
3 Han sa: ”Kasta den på marken.” Så Mose kastade staven på marken, och den förvandlades till en orm,+ och han ryggade tillbaka.
4 Jehova sa nu till Mose: ”Räck ut handen och grip den i stjärten.” Och han tog tag i den, och den blev en stav i hans hand.
5 Sedan sa Gud: ”Så ska de bli övertygade om att Jehova, deras förfäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud,+ verkligen har visat sig för dig.”+
6 Jehova fortsatte med att säga: ”Var snäll och stick in handen i det övre vecket på dina kläder.” Han stack in handen, och när han drog ut den var den vit som snö av spetälska!+
7 Sedan sa han: ”Stick tillbaka handen i det övre vecket på kläderna.” Då stack han tillbaka handen, och när han drog ut den igen var den helt återställd!
8 Han sa: ”Om de inte tror på dig och godtar det första tecknet, så kommer de i alla fall att ta nästa tecken på allvar.+
9 Men om de inte ens tror på de här båda tecknen och vägrar lyssna på dig, då ska du ta lite vatten från Nilen och hälla ut det på marken. Och vattnet som du tar från Nilen ska förvandlas till blod.”+
10 Mose sa nu till Jehova: ”Förlåt mig, Jehova, men jag har aldrig varit någon duktig talare, och det är jag inte heller nu när du talat till din tjänare. Jag har svårt för att uttrycka mig.”*+
11 Jehova sa: ”Vem har gett människorna en mun, eller vem gör dem stumma eller döva, seende eller blinda? Är det inte jag, Jehova?
12 Så gå nu, och jag ska vara med dig när du talar,* och jag ska lära dig vad du ska säga.”+
13 Men Mose vädjade: ”Jehova, var snäll och sänd någon annan, vem som helst.”
14 Då blev Jehova upprörd på Mose och sa: ”Du har ju din bror, leviten Aron.+ Han kan uttrycka sig, det vet jag. Han är redan på väg hit för att möta dig, och när han får se dig kommer han* att bli glad.+
15 Du ska tala med honom och lägga orden i hans mun,+ och jag ska vara med både dig och honom när ni talar,+ och jag ska lära er vad ni ska göra.
16 Han ska tala till folket i ditt ställe, och han ska vara ditt språkrör, och du ska tjäna som Gud* för honom.+
17 Och du ska ta den här staven i handen och utföra tecknen med den.”+
18 Så Mose gick tillbaka till sin svärfar Jetro+ och sa till honom: ”Jag skulle vilja återvända till mina bröder i Egypten och ta reda på om de fortfarande lever.” Jetro svarade: ”Gå i frid.”
19 Sedan sa Jehova till Mose i Midjan: ”Återvänd till Egypten, för alla som ville ta livet av dig* är döda.”+
20 Då satte Mose sin hustru och sina söner på en åsna och gav sig av mot Egypten. Dessutom tog han den sanne Gudens stav i handen.
21 Sedan sa Jehova till Mose: ”När du har återvänt till Egypten ska du utföra alla de underverk som jag har gett dig makt att göra inför farao.+ Men jag ska låta honom bli hårdhjärtad,+ och han kommer inte att släppa i väg folket.+
22 Du ska säga till farao: ’Så här säger Jehova: ”Israel är min son, min förstfödde.+
23 Jag uppmanar dig att släppa min son, så att han kan tillbe* mig. Men om du vägrar kommer jag att döda din förstfödde son.”’”+
24 På ett övernattningsställe längs vägen mötte Jehova*+ honom och ville döda honom.*+
25 Då tog Sippọra+ en flintsten* och omskar sin son och lade förhuden vid hans fötter och sa: ”Du är min blodsbrudgum.”
26 Så Gud lät honom vara. Det var på grund av omskärelsen som hon sa ”blodsbrudgum”.
27 Och Jehova sa till Aron: ”Gå och möt Mose i vildmarken.”+ Han gick då och mötte honom på den sanne Gudens berg+ och hälsade honom med en kyss.
28 Och Mose berättade för Aron om allt som Jehova hade sagt+ och om alla de tecken som han hade befallt honom att göra.+
29 Sedan gick Mose och Aron i väg och kallade samman israeliternas äldste.+
30 Aron berättade om allt som Jehova hade sagt till Mose, och han* utförde tecknen+ inför folket.
31 Då trodde folket.+ När israeliterna hörde att Jehova hade kommit ihåg dem+ och att han hade sett hur svårt de hade det,+ bugade de sig ödmjukt mot marken.
