Fjärde Moseboken 31:1-54
31 Jehova sa sedan till Mose:
2 ”Ta hämnd+ på midjaniterna för det de gjorde mot israeliterna.+ Efter det ska du samlas till dina förfäder.”*+
3 Då sa Mose till folket: ”Rusta män bland er för krig* mot Midjan för att utkräva Jehovas hämnd på Midjan.
4 Ni ska sända 1 000 man från var och en av Israels stammar till striden.”
5 Då blev 1 000 man från varje stam i Israel uttagna,+ sammanlagt 12 000 man rustade för krig.*
6 Sedan sände Mose ut dem till striden, 1 000 man från varje stam. Prästen Pịnehas,+ Eleạsars son, följde med armén och hade med sig de heliga redskapen och signaltrumpeterna.+
7 Och de stred mot Midjan, precis som Jehova hade befallt Mose, och de dödade alla män.
8 De dödade även Midjans fem kungar, Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, förutom alla andra som de slog ihjäl. De dödade också Bịleam,+ Beors son, med svärd.
9 Men alla deras kvinnor och barn förde israeliterna bort som fångar. De tog också all deras boskap och alla andra djur och allt de ägde.
10 Och alla städer de bodde i och alla deras läger* brände de ner.
11 Och de tog med sig hela krigsbytet och allt de hade tagit, både människor och djur.
12 De förde fångarna och krigsbytet till Mose och prästen Eleạsar och Israels folk, till lägret på Moabs ökenslätter+ i närheten av Jordan, mitt emot Jeriko.
13 Och Mose och prästen Eleạsar och folkets hövdingar gick ut för att möta dem utanför lägret.
14 Men Mose blev arg på dem som hade befälet över styrkorna, ledarna för grupperna på tusen och ledarna för grupperna på hundra som kom tillbaka från fälttåget.
15 Mose sa till dem: ”Har ni skonat alla kvinnor?
16 Det var ju de som på Bịleams uppmaning förledde israeliterna att handla illojalt+ mot Jehova när det gällde Peor,+ så att hemsökelsen drabbade Jehovas folk.+
17 Döda alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med en man.
18 Men alla flickor som inte har legat med en man ska få leva.+
19 Och ni själva ska stanna utanför lägret i sju dagar. Alla som har dödat någon* och alla som har rört vid någon död+ ska rena sig+ på tredje och på sjunde dagen. Det gäller både er och era fångar.
20 Och ni ska rena alla klädesplagg och allt som är gjort av skinn eller gethår och alla träföremål.”
21 Sedan sa prästen Eleạsar till soldaterna som hade varit med i kriget: ”Detta är den stadga som Jehova har gett Mose:
22 ’Allt som är av guld, silver, koppar, järn, tenn eller bly,
23 allt som tål eld, ska ni låta gå genom eld, och då blir det rent. Men det ska också renas med reningsvattnet.+ Allt som inte tål eld ska ni tvätta i vatten.
24 Och ni ska tvätta era kläder den sjunde dagen. Då är ni rena och får komma in i lägret igen.’”+
25 Jehova sa sedan till Mose:
26 ”Räkna både människor och djur och gör en lista över krigsbytet. Du ska göra det tillsammans med prästen Eleạsar och folkets släktöverhuvuden.
27 Dela bytet i två delar, och ge den ena delen till dem som var med i striden och den andra delen till resten av folket.+
28 Du ska av soldaterna som drog ut i striden ta upp skatt åt Jehova: var 500:e av* människorna, nötboskapen, åsnorna och småboskapen.
29 Du ska ta det från deras del av bytet och ge det till prästen Eleạsar som en gåva åt Jehova.+
30 Och från israeliternas del ska du ta var 50:e av människorna, nötboskapen, åsnorna och småboskapen och vart 50:e av alla slags tamdjur. Du ska ge dem till leviterna,+ som sköter uppgifterna vid Jehovas tälthelgedom.”+
31 Mose och prästen Eleạsar gjorde precis som Jehova hade befallt Mose.
32 Krigsbytet, det som var kvar av det soldaterna hade tagit, var sammanlagt 675 000 får och getter,
33 72 000 kor
34 och 61 000 åsnor.
35 Och det var sammanlagt 32 000 kvinnor som inte hade legat med någon man.+
36 Den del av bytet som tillföll dem som var med i striden bestod av 337 500 får och getter,
37 därav 675 som skatt åt Jehova,
38 36 000 kor, därav 72 som skatt åt Jehova,
39 30 500 åsnor, därav 61 som skatt åt Jehova,
40 16 000 människor, därav 32 som skatt åt Jehova.
41 Sedan tog Mose skatten, som var en gåva till Jehova, och lämnade den till prästen Eleạsar,+ precis som Jehova hade befallt Mose.
42 Den del som tillföll resten av israeliterna och som Mose hade tagit undan från det som tillföll soldaterna,
43 den delen bestod av 337 500 får och getter,
44 36 000 kor,
45 30 500 åsnor
46 och 16 000 människor.
47 Av israeliternas del tog Mose sedan var 50:e människa och vart 50:e djur och gav till leviterna,+ som sköter uppgifterna vid Jehovas tälthelgedom.+ Mose gjorde precis som Jehova hade befallt honom.
48 De män som hade befälet över arméavdelningarna,*+ både ledarna för grupperna på tusen och ledarna för grupperna på hundra, kom sedan fram till Mose
49 och sa till honom: ”Dina tjänare har räknat soldaterna som står under vårt befäl, och inte en enda har rapporterats saknad.+
50 Därför vill vi nu bära fram det vi har kommit över, guldföremål, vristlänkar, armband, signetringar, örhängen och andra smycken, som en offergåva till Jehova för att åstadkomma försoning för oss inför Jehova.”
51 Mose och prästen Eleạsar tog då emot guldet av dem, alla smycken.
52 Och allt guld som ledarna för grupperna på tusen och grupperna på hundra gav som gåva till Jehova vägde sammanlagt 16 750 siklar.*
53 Alla soldater hade tagit byte.
54 Mose och prästen Eleạsar tog alltså emot guldet av ledarna för grupperna på tusen och grupperna på hundra och förde in det i mötestältet, som en påminnelse för israeliterna om vad Jehova hade gjort för dem.*
