Apostlagärningarna 19:1-41
19 Medan Apollos+ var i Korinth färdades Paulus genom inlandet och kom ner till Efesos.+ Där träffade han några lärjungar
2 och frågade dem: ”Fick ni helig ande när ni blev troende?”+ De svarade: ”Vi har inte ens hört att det finns någon helig ande.”
3 ”Vilket dop blev ni då döpta med?” frågade han. ”Med Johannes dop”,+ svarade de.
4 Paulus sa: ”Johannes dop var en symbol för ånger,*+ och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom,+ det vill säga Jesus.”
5 När de hörde detta blev de döpta i Herren Jesus namn.
6 Och när Paulus lade händerna på dem kom den heliga anden över dem,+ och de började tala andra språk och profetera.+
7 Tillsammans var de omkring 12 män.
8 Sedan förkunnade han modigt i synagogan+ under tre månader. Han höll tal och resonerade på ett övertygande sätt om Guds rike.+
9 Men en del vägrade envist att tro, och de talade nedsättande om Vägen*+ inför alla närvarande, så han tog med sig lärjungarna och drog sig bort från dem.+ Därefter höll han tal varje dag i hörsalen i Tyrạnnos skola.
10 Han fortsatte med det i två år, så att alla i provinsen Asia fick höra Herrens ord, både judar och greker.
11 Och Gud fortsatte att utföra stora underverk genom Paulus.+
12 Folk tog faktiskt tygstycken och förkläden som hade varit i kontakt med hans kropp och bar dem till de sjuka,+ och de blev friska och befriade från onda andar.+
13 Men några judar som reste omkring och drev ut demoner försökte också använda Herren Jesus namn för att bota dem som hade onda andar. De sa: ”I Jesus namn, han som Paulus förkunnar om, befaller jag er att fara ut!”+
14 Det var bland annat sju söner till Skevas, en av judarnas främsta präster, som gjorde detta.
15 Men den onda anden svarade: ”Jesus känner jag,+ och Paulus vet jag vem det är,+ men vilka är ni?”
16 Och mannen med den onda anden angrep dem, övermannade den ene efter den andre och misshandlade dem så att de flydde nakna och sårade ut ur huset.
17 Detta blev känt i hela Efesos bland både judar och greker. Alla kände stor fruktan, och Herren Jesus namn blev mycket upphöjt.
18 Och många som hade blivit troende kom och bekände öppet sina synder.
19 Många av dem som hade hållit på med magi samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt.+ När man räknade ihop allt kom man fram till att de var värda 50 000 silverstycken.
20 Därför nådde Jehovas* ord ut till fler och fler och verkade med allt större kraft.+
21 Efter detta bestämde sig Paulus för att resa genom Makedonien+ och Akạja och sedan till Jerusalem.+ Och han sa: ”När jag har varit där måste jag också resa till Rom.”+
22 Han skickade i väg två av sina medhjälpare, Timoteus+ och Erạstos,+ till Makedonien, men själv stannade han kvar ett tag i provinsen Asia.
23 Vid den här tiden blev det stora oroligheter+ på grund av Vägen.*+
24 En silversmed som hette Demẹtrios gjorde Ạrtemistempel i silver, vilket gav hantverkarna stora inkomster.+
25 Han samlade dem och andra hantverkare och sa: ”Ni är ju medvetna om att vårt välstånd är beroende av den här verksamheten.
26 Men nu både ser och hör ni hur den där Paulus har fått många att ändra åsikt, inte bara här i Efesos+ utan i nästan hela provinsen Asia. Han säger att gudar som är tillverkade av människor inte är riktiga gudar.+
27 Och det är inte bara vår verksamhet som kan få dåligt rykte. Den stora gudinnan Ạrtemis tempel riskerar också att tappa allt anseende, och hon själv, som dyrkas i hela provinsen Asia, ja i hela världen, kommer att förlora all sin storhet och ära.”
28 När männen hörde detta blev de rasande och började skrika: ”Stor är efesiernas Ạrtemis!”
29 Oroligheterna spred sig i hela staden, och allihop rusade till teatern och släpade med sig makedonierna Gajus och Aristạrkus,+ Paulus reskamrater.
30 Paulus var beredd att gå in till folksamlingen, men lärjungarna hindrade honom.
31 Det försökte också några i kommittén för fester och spel göra. De var vänligt inställda till honom och sände bud och vädjade till honom att inte ge sig in på teatern.
32 Folk var förvirrade och ropade olika saker i munnen på varandra, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
33 Judarna knuffade fram en man som hette Alexander. Han fördes ut ur folkmängden och gav tecken med handen, för han ville hålla ett försvarstal inför folket.
34 Men när de förstod att han var jude skrek alla på en gång: ”Stor är efesiernas Ạrtemis!” Och så höll de på i omkring två timmar.
35 Till slut lyckades stadens högste ämbetsman lugna folkskaran, och han sa: ”Efesos invånare, finns det någon människa som inte vet att staden Efesos är beskyddare av den stora Ạrtemis tempel och hennes gudabild som har fallit ner från himlen?
36 Ingen kan förneka detta, och därför ska ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
37 För männen som ni har fört hit har varken rånat templet eller hädat vår gudinna.
38 Så om Demẹtrios+ och hantverkarna vill väcka åtal mot någon har vi rättegångsdagar, och det finns prokonsuler* som kan döma i sådana frågor. Låt dem framföra sina anklagelser mot varandra inför dem.
39 Men om det är något mer ni yrkar på måste det avgöras i en laglig folkförsamling.
40 Vi riskerar ju faktiskt att anklagas för uppvigling på grund av det som har hänt i dag, för vi har inget att anföra som försvar för de här oroligheterna.”
41 Och när han hade sagt detta skingrade han folkskaran.
Fotnoter
^ Eller ”sinnesändring”.
^ Se Ordförklaringar.
^ Se Tillägg A5.
^ Se Ordförklaringar.
^ Romersk ståthållare i en provins. Se Ordförklaringar.
