Höga visan 2:1-17
2 Jag är blott en vildblomma* på kustslätten,en lilja i dalen.”+
2 ”Som en lilja bland tistlarär min älskade bland de unga kvinnorna.”
3 ”Som ett äppelträd bland skogens trädär min käraste bland de unga männen.
Jag brinner av längtan efter att få sitta i hans skugga,och hans frukt smakar så gott.
4 Han förde in mig i festsalen,*och han spände ut kärlekens fana över mig.
5 Trösta mig med russinkakor,+styrk mig med äpplen,för jag är sjuk av kärlek.
6 Hans vänstra hand är under mitt huvud,och hans högra hand omfamnar mig.+
7 Ni måste lova mig, Jerusalems döttrar,vid fältens gaseller+ och hindar:
Försök inte väcka kärleken i mig, tänd ingen låga, förrän den själv så vill.+
8 Jag hör ljudet av min käraste!
Där kommer han,han klättrar över bergen, tar språng över kullarna.
9 Min käraste är lik en gasell, lik en ung hjort.+
Där står han, vid vår gavel,spanar genom fönstren,kikar in genom gallret.
10 Min käraste säger till mig:
’Kom, min älskade,min vackra flicka, följ med.
11 För vintern* är över,och regnet har dragit förbi.
12 Blommorna har slagit ut,+det har blivit dags att beskära,+och turturduvans sång hörs i vårt land.+
13 Fikonträdets tidiga fikon mognar,+och luften fylls av doften från blommande vinstockar.
Res dig och kom, min älskade,min vackra flicka, följ med.
14 Min duva, kom ut från ditt gömsle i klippan,+från bergväggens skrymslen,låt mig få se dig och höra din röst,+för din röst är ljuv, din uppenbarelse så vacker.’”+
15 ”Fånga rävarna åt oss,de små rävarna som förstör vingårdarna,för våra vingårdar står i blom.”
16 ”Min käraste är min, och jag är hans.+
Han vallar sin hjord+ bland liljorna.+
17 Innan brisen kommer* och skuggorna flyr,skynda till mig, min käraste,som en gasell,+ som en ung hjort+ på bergen som skiljer oss åt.*
