Daniel 10:1-21
10 Under den persiske kungen Kyros+ tredje regeringsår fick Daniel, som hade fått namnet Beltesạssar,+ en uppenbarelse. Budskapet var sant, och det gällde en stor konflikt. Och han förstod budskapet, och han fick insikt i det han hade sett.
2 Vid det laget hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg.+
3 Jag åt inga delikatesser, och jag avhöll mig från kött och vin, och jag smorde inte in mig med olja på tre veckor.
4 På 24:e dagen i första månaden, medan jag stod på stranden av den stora floden, Tigris,*+
5 lyfte jag blicken och fick se en man som var klädd i linne+ och hade ett bälte av guld från Ufas runt midjan.
6 Hans kropp gnistrade som krysolit,+ hans ansikte lyste som en blixt, hans ögon var som brinnande facklor och hans armar och fötter såg ut som polerad koppar.+ Och rösten lät som en stor folkmassa.
7 Det var bara jag, Daniel, som såg synen. Männen som var med mig såg ingenting,+ men de blev så skräckslagna att de sprang och gömde sig.
8 Jag lämnades ensam kvar, och när jag såg denna överväldigande syn rann kraften ur mig. Jag blev vit i ansiktet och kände mig matt och kraftlös.+
9 Då hörde jag hans röst, men när han började tala föll jag i djup sömn med ansiktet mot marken.+
10 Men en hand rörde vid mig,+ och den ruskade om mig och hjälpte mig upp på mina händer och knän.
11 Han sa till mig:
”Daniel, du innerligt älskade,*+ lyssna på det som jag nu ska säga dig. Res dig upp, för jag har blivit sänd till dig.”
När han sa detta ställde jag mig upp på darrande ben.
12 Han fortsatte: ”Var inte rädd,+ Daniel. Från den dag du bestämde dig för att söka efter insikt och ödmjuka dig själv inför Gud har han hört dina böner, och det är därför jag har kommit.+
13 Men fursten+ över Persiens rike motarbetade mig under 21 dagar. Sedan kom Mikael,*+ en av de främsta furstarna, och hjälpte mig. Och jag blev kvar där hos Persiens kungar.
14 Jag har kommit för att låta dig få veta vad som ska hända ditt folk i kommande dagar,*+ för det är en syn som gäller framtiden.”+
15 När han hade sagt detta böjde jag ner ansiktet och blev stum.
16 Då rörde någon som liknade en människa vid mina läppar,+ så att jag fick tillbaka talförmågan. Jag sa till den som stod framför mig: ”Min herre, jag är skakad i mitt innersta av synen, och jag har ingen styrka kvar.+
17 Så hur skulle jag, din tjänare, kunna tala med dig, min herre?+ Jag är tömd på kraft och kan knappt andas.”+
18 Den som såg ut som en människa rörde vid mig igen och styrkte mig.+
19 Sedan sa han: ”Var inte rädd,+ du innerligt älskade.*+ Allt kommer att gå bra för dig.+ Var stark, ja, var stark!” Medan han talade med mig återvände krafterna, och jag sa: ”Tala, min herre, för du har gett mig styrka.”
20 Då sa han: ”Vet du varför jag har kommit till dig? Jag ska återvända för att strida mot Persiens furste,+ och när jag drar ut kommer Greklands furste.
21 Men först ska jag berätta vad som står skrivet i sanningens bok. Det är ingen förutom Mikael,+ er furste,+ som stöder mig i detta.
