Filemonbrevet 1:1-25

  • Hälsningar (1–3)

  • Filemons kärlek och tro (4–7)

  • Paulus vädjar för Onesimos (8–22)

  • Avslutande hälsningar (23–25)

 Från Paulus, en fånge+ för Kristus Jesus skull, och Timoteus,+ vår broder. Till Filẹmon, vår älskade medarbetare,  och till Ạpfia, vår syster, och till Arkịppus,+ vår medsoldat, och till församlingen som samlas i ditt hus:+  Må Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus visa er generös omtanke och ge er frid.  Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner,+  eftersom jag hör om din tro och den kärlek som du har till Herren Jesus och till alla de heliga.  Jag ber att den tro som du har gemensamt med andra ska få dig att inse hur mycket gott vi har tack vare Kristus.  Jag blev verkligen glad och uppmuntrad av att höra om din kärlek, eftersom tillgivenheten bland de heliga* har blivit starkare tack vare dig, broder.  Så därför, trots att jag i egenskap av apostel för Kristus kan tala fritt och uppriktigt och befalla dig att göra det rätta,  vill jag hellre vädja till dig med kärleken som grund. Och tänk på att jag, Paulus, nu har blivit en gammal man och dessutom är en fånge för Kristus Jesus skull. 10  Jag vädjar till dig för mitt barn Onẹsimos,+ som jag har blivit som en far+ för medan jag har suttit fängslad.* 11  Förut hade du ingen nytta av honom, men nu är han till nytta för både dig och mig. 12  Jag sänder honom tillbaka till dig, ja, det är som att sända mitt eget hjärta. 13  Helst skulle jag ha velat att han stannade kvar hos mig, så att han kunde utföra tjänst åt mig i ditt ställe medan jag är fängslad för de goda nyheternas skull.+ 14  Men jag vill inte göra något utan ditt samtycke. Det goda du gör ska inte vara av tvång utan av egen fri vilja.+ 15  Anledningen till att han rymde och har varit borta en tid* var kanske att du skulle kunna få tillbaka honom för evigt, 16  men inte längre som en slav+ utan som något mycket mer, som en älskad broder.+ Och det är han ju verkligen för mig, men ännu mer för dig, både som slav och som kristen broder.* 17  Om du ser mig som en vän,* så ta emot honom lika hjärtligt som du skulle ta emot mig. 18  Och om han har handlat orätt mot dig eller är skyldig dig något, sätt då upp det på min räkning. 19  Jag, Paulus, skriver nu med egen hand att jag kommer att ersätta det. Och jag behöver väl inte nämna vad du är skyldig mig: dig själv. 20  Ja, min broder, som en Herrens tjänare hoppas jag på din hjälp. Vi är ju båda Kristus lärjungar, så gör mig lättad och glad. 21  Jag är säker på att du kommer att rätta dig efter det jag har sagt, och därför skriver jag till dig. Ja, jag vet att du rentav kommer att göra mer än så. 22  En sak till: Gör i ordning ett rum åt mig, för jag hoppas att ni ska få mig tillbaka* tack vare era böner.+ 23  Ẹpafras,+ min medfånge för Kristus Jesus skull, hälsar till dig, 24  och det gör också Markus, Aristạrkus,+ Demas+ och Lukas,+ mina medarbetare. 25  Må Herren Jesus Kristus i sin generösa omtanke välsigna den anda ni visar.

Fotnoter

Eller ”eftersom de heligas hjärtan”.
Ordagrant ”i bojor”.
Ordagrant ”en timme”.
Ordagrant ”i köttet och i Herren”.
Eller ”en som har gemenskap med dig”.
Eller ”att jag ska bli frigiven åt er”.