Hesekiel 11:1-25

  • Onda furstar fördöms (1–13)

    • Staden liknas vid en gryta (3–12)

  • Löfte om återställelse (14–21)

    • ”En ny ande” (19)

  • Guds härlighet lämnar Jerusalem (22, 23)

  • Hesekiel förs tillbaka till Kaldeen i en syn (24, 25)

11  Och en ande lyfte upp mig och förde mig till östra porten till Jehovas hus, den som vetter mot öster.+ Där i ingången till porten stod 25 män, och bland dem var Jaasạnja, Assurs son, och Pelạtja, Benạjas son, furstar över folket.+  Sedan sa Gud till mig: ”Människoson, detta är de män som smider onda planer och ger skadliga råd i* den här staden.  De säger: ’Är det inte dags att bygga hus nu?+ Staden* är grytan,*+ och vi är köttet.’  Profetera därför mot dem. Profetera, människoson!”+  Sedan kom Jehovas ande över mig,+ och han sa: ”Säg: ’Så här säger Jehova: ”Ni har rätt i det ni säger, Israels folk, och jag vet vad ni tänker.*  Ni är skyldiga till mångas död i den här staden, och ni har fyllt gatorna med lik.”’”+  ”Därför säger den suveräne Herren Jehova: ’De döda kropparna som ni har strött ut i staden är köttet, och staden är grytan.+ Men själva ska ni föras ut ur staden.’”  ”’Svärdet är det ni fruktar,+ och svärdet är det jag ska låta er drabbas av’, säger den suveräne Herren Jehova.  ’Jag ska föra er ut ur staden och överlämna er åt främlingar och verkställa min dom över er.+ 10  Ni ska falla för svärd.+ Min dom ska drabba er vid Israels gräns,+ och ni ska inse att jag är Jehova.+ 11  Staden ska inte vara en gryta för er, och ni ska inte vara köttet i den. Vid Israels gräns ska min dom drabba er, 12  och ni ska inse att jag är Jehova. För ni följde inte mina föreskrifter och rättsnormer,+ utan följde de omgivande nationernas normer.’”+ 13  Medan jag profeterade dog Pelạtja, Benạjas son, och jag kastade mig ner med ansiktet mot marken och ropade: ”Åh, suveräne Herre Jehova! Ska du utplåna alla som är kvar av Israel?”+ 14  Jehovas ord kom återigen till mig: 15  ”Människoson, Jerusalems invånare har sagt till dina bröder, de män som har rätten att återköpa mark, och till hela Israels folk: ’Håll er långt borta från Jehova. Landet är vårt, vi har fått det som vår egendom.’ 16  Därför ska du säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Fastän jag har fört dem långt bort, ut bland nationerna, och spritt dem i många länder,+ ska jag en kort tid bli en helgedom för dem i de länder dit de har kommit.”’+ 17  Därför ska du säga: ’Så här säger den suveräne Herren Jehova: ”Jag ska också hämta er tillbaka från folken och föra er tillbaka från de länder ni har skingrats till, och jag ska ge er Israels land.+ 18  Och de ska återvända dit och avlägsna alla avskyvärda avgudar och sätta stopp för allt motbjudande som pågår i landet.+ 19  Och jag ska ge dem ett odelat hjärta*+ och lägga en ny ande i deras inre.+ Jag ska ta bort deras hjärta av sten+ och ge dem ett mjukt hjärta,*+ 20  så att de följer mina stadgar och rättar sig efter mina normer och lever efter dem. Då ska de vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud.”’ 21  ’”Men de som i hjärtat håller fast vid sina avskyvärda avgudar och motbjudande handlingar ska få ta konsekvenserna av sitt handlingssätt”, säger den suveräne Herren Jehova.’” 22  Keruberna lyfte nu sina vingar, och hjulen var tätt intill dem,+ och Israels Guds härlighet var ovanför dem.+ 23  Sedan steg Jehovas härlighet+ upp från staden och stannade över berget öster om staden.+ 24  Och en ande lyfte upp mig – i en syn som Guds ande gav mig – och förde mig till folket som var i landsflykt i Kaldeen. Sedan försvann synen som jag hade sett. 25  Och jag började berätta för dem om allt det som Jehova hade visat mig.

Fotnoter

Eller ”mot”.
Ordagrant ”Hon”, dvs. Jerusalem, där judarna trodde att de skulle vara trygga.
Eller ”grytan med vid öppning”.
Eller ”vad som stiger upp i er ande”.
Eller ”ett hjärta av kött”, dvs. mottagligt för Guds vägledning.
Ordagrant ”ett enda hjärta”.