Hosea 11:1-12

  • Gud älskade Israel när denne var pojke (1–12)

    • ”Ut ur Egypten kallade jag min son” (1)

11  ”När Israel var pojke älskade jag honom,+och ut ur Egypten kallade jag min son.+   Ju mer de* kallade på israeliterna,desto mer drog de sig undan.+ De fortsatte offra åt baalsgudarna+och frambära offer åt avgudabilderna.+   Det var jag som lärde Efraim att gå+ och som tog dem i mina armar,+men de erkände inte att jag hade läkt dem.   Med omtankens band* ledde jag dem, med kärlekens linor.+ Jag blev som en som lyfter av ett ok från dem,*och varsamt gav jag var och en något att äta.   De ska inte vända tillbaka till Egypten, utan Assyrien ska bli deras kung,+för de vägrade återvända till mig.+   Ett svärd ska svingas mot deras städer,+förstöra stadsportarnas bommar och förgöra folket på grund av deras onda planer.+   Mitt folk är benäget att vara trolöst mot mig.+ Även om de kallas till något upphöjt* är det ingen som reser sig.   Hur skulle jag kunna överge dig, Efraim?+ Hur skulle jag kunna utlämna dig, Israel? Hur skulle jag kunna göra med dig som med Adma? Hur skulle jag kunna behandla dig som Sẹbojim?+ Mina känslor för dig har förändrats,min medkänsla har väckts.*+   Jag ska inte ge utlopp för min flammande vrede. Jag ska inte fördärva Efraim igen,+för jag är Gud och inte en människa,den Helige i din mitt,och jag ska inte komma emot dig i raseri. 10  De ska följa Jehova, och han ska ryta som ett lejon.+ När han ryter ska hans barn komma bävande från väster.+ 11  De ska darra som en fågel när de kommer ut ur Egypten,som en duva när de kommer ut ur Assyrien.+ Jag ska låta dem återvända hem”, säger Jehova.+ 12  ”Efraim har omgett mig med lögn,Israels folk har omringat mig med svek.+ Men Juda vandrar ännu med Gud,han är trofast mot den Allraheligaste.”+

Fotnoter

Dvs. profeter och andra som skulle vägleda Israel.
Eller ”människors band”, band som föräldrar kunde använda för att lära sitt barn att gå.
Ordagrant ”deras käkar”.
Dvs. en upphöjd form av tillbedjan.
Eller ”blivit glödande”.