Jeremia 11:1-23
11 Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova:
2 ”Hör nu allesammans orden i detta förbund!
Återge* dem för männen i Juda och invånarna i Jerusalem
3 och säg till dem: ’Så här säger Jehova, Israels Gud: ”Förbannad är den som inte lyder orden i detta förbund,+
4 det som jag gav era förfäder den dag jag förde dem ut ur Egypten,+ ut ur smältugnen.+ Jag sa: ’Lyssna till min röst och gör allt jag befaller er. Då ska ni bli mitt folk, och jag ska bli er Gud,+
5 så att jag kan fullgöra den ed som jag svor era förfäder: att ge dem landet som flödar av mjölk och honung.’+ Och där bor ni ju i dag.”’”
Och jag svarade: ”Amen,* Jehova.”
6 Sedan sa Jehova till mig: ”Ropa ut alla dessa ord i Judas städer och på Jerusalems gator: ’Hör orden i detta förbund och handla efter dem.
7 Från den dag jag förde era förfäder ut ur Egypten ända tills i dag har jag gång på gång* allvarligt förmanat dem och sagt: ”Lyssna till min röst.”+
8 Men de lyssnade inte och ville inte höra på mig,* utan alla följde envist sitt eget onda hjärta.+ Därför lät jag alla ord i detta förbund drabba dem, det förbund som jag hade befallt dem att hålla men som de inte höll.’”
9 Sedan sa Jehova till mig: ”Männen i Juda och invånarna i Jerusalem har sammansvurit sig mot mig.
10 De har återvänt till de överträdelser som deras förfäder längre tillbaka gjorde, de som vägrade att lyda mina ord.+ De har följt andra gudar och tjänat dem.+ Israels folk och Judas folk har brutit mitt förbund som jag slöt med deras förfäder.+
11 Därför säger Jehova: ’Jag ska låta dem drabbas av en olycka+ som de inte kan komma undan. När de ropar till mig för att få hjälp ska jag inte lyssna på dem.+
12 Då ska de som bor i Judas städer och i Jerusalem gå till de gudar som de offrar* till och ropa på hjälp,+ men dessa kan omöjligen rädda dem i olyckans tid.
13 För du, Juda, har lika många gudar som städer, och du har rest lika många altaren åt den skamliga avguden* som det finns gator i Jerusalem, altaren där man offrar till Baal.’+
14 Du* ska inte be för detta folk. Du ska varken ropa eller be en bön för deras skull,+ för jag kommer inte att lyssna när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vilken rätt har mitt älskade folk* att vara i mitt husnär så många av dem har genomfört onda planer?
Ska heligt kött* kunna avvärja olyckan när den drabbar dig?*
Kommer du att jubla vid den tiden?
16 Jehova kallade dig en gång ett frodigt olivträd,du var vacker och bar fin frukt.
Under ett väldigt dån har han tänt eld på det,*och grenarna har brutits av.
17 Arméernas Jehova, han som planterade dig,+ har bestämt att det ska komma en olycka över dig på grund av Israels och Judas folks ondska. De har kränkt mig genom att offra till Baal.”+
18 Jehova underrättade mig för att jag skulle få veta.
Vid den tiden lät du mig se vad de gjorde.
19 Jag var som ett fogligt lamm som förs till slaktning,jag visste inte att de smidde planer mot mig:+
”Låt oss fördärva trädet och dess frukt,och låt oss utplåna honom ur de levandes land,så att ingen längre minns hans namn.”
20 Men arméernas Jehova dömer med rättfärdighet.
Han granskar hjärtat och de innersta tankarna.*+
Låt mig få se dig ta hämnd på dem,för jag har anförtrott min rättssak åt dig.
21 Därför säger Jehova detta om Ạnatots män,+ som vill ta ditt liv och som säger: ”Sluta profetera i Jehovas namn,+ annars dödar vi dig”,
22 ja, därför säger arméernas Jehova: ”Jag ska gå till rätta med dem. Deras unga män ska falla för svärd,+ och deras söner och döttrar ska dö av svält.+
23 Och inte en enda av dem ska bli kvar, för jag ska låta olycka komma över Ạnatots män+ när räkenskapens år är här.”
Fotnoter
^ Uppmaningen riktas tydligtvis till Jeremia.
^ Eller ”Må det bli så”.
^ Ordagrant ”stigit upp tidigt och”.
^ Ordagrant ”böjde inte sitt öra”.
^ Eller ”sänder upp offerrök”.
^ Eller ”skamligheten”.
^ Dvs. Jeremia.
^ Ordagrant ”min älskade”.
^ Dvs. offer som frambars i templet.
^ Dvs. Juda.
^ Ordagrant ”henne”.
^ Eller ”de djupaste känslorna”. Ordagrant ”njurarna”.
