Jeremia 12:1-17
12 Du är rättfärdig, Jehova,+ när jag framför mina klagomål till dig,när jag talar med dig om lag och rätt.
Men varför är de ondskefulla framgångsrika,+och varför är förrädarna bekymmerslösa?
2 Du planterade dem, och de har slagit rot.
De har vuxit upp och bär frukt.
Du är på deras läppar men långt borta från deras innersta tankar.*+
3 Men du känner mig, Jehova,+ du ser mig.
Du har granskat mitt hjärta och sett att det är hängivet dig.+
Skilj ut dem som får till slaktning,avskilj dem inför dödandets dag.
4 Hur länge till ska landet tyna bortoch växterna på marken förtorka?+
På grund av invånarnas ondskahar de vilda djuren och fåglarna ryckts bort.
För man har sagt: ”Han ser inte vad som ska hända med oss.”
5 Om du blir trött när du springer med män till fots,hur ska du då kunna springa i kapp med hästar?+
Om du bara känner dig trygg i fredligt land,hur ska du då klara dig bland Jordans täta snår?
6 För till och med dina egna bröder, din egen fars familj,har handlat förrädiskt mot dig.+
De har skrikit åt dig.
Lita inte på dem,även om de talar vänligt till dig.
7 ”Jag har lämnat mitt hus,+ jag har övergett min egendom.+
Jag har gett min älskade i hennes fienders hand.+
8 Min egendom har blivit som ett lejon i skogen.
Hon har rutit mot mig.
Därför har jag börjat hata henne.
9 Min egendom är som en spräcklig* rovfågel,de andra rovfåglarna attackerar den från alla håll.+
Alla markens vilda djur, kom och samlas här,kom och ät.+
10 Många herdar har fördärvat min vingård,+de har trampat ner min åker.+
De har förvandlat min ljuvliga åker till en öde vildmark.
11 Den har blivit en ödemark.
Den har tynat bort,*den ligger öde inför mig.+
Hela landet har blivit ödelagt,men ingen bryr sig om det.+
12 På alla de upptrampade stigarna genom vildmarken har skövlarna dragit fram,för Jehovas svärd förtär från den ena änden av landet till den andra.+
Det finns ingen fred för någon.
13 De har sått vete men skördat törnen.+
De har slitit ut sig men till ingen nytta.
De ska få skämmas över sina skördarpå grund av Jehovas brinnande vrede.”
14 Så här säger Jehova: ”När det gäller alla mina onda grannar, som rör vid den egendom som jag gav åt mitt folk Israel,+ rycker jag nu upp dem ur deras land,+ och jag ska rycka upp Judas folk från dem.
15 Men efter att ha ryckt upp dem ska jag än en gång vara barmhärtig mot dem och föra dem tillbaka, var och en till sin egendom och till sitt land.”
16 ”Och om de verkligen lär sig att göra som mitt folk gör och att svära vid mitt namn: ’Så sant Jehova lever!’ precis som de lärde mitt folk att svära vid Baal, så ska de byggas upp bland mitt folk.
17 Men om någon nation vägrar lyda ska jag rycka upp den, ja rycka upp och tillintetgöra den”, säger Jehova.+
