Jeremia 18:1-23

  • Leran i krukmakarens hand (1–12)

  • Jehova vänder Israel ryggen (13–17)

  • Komplott mot Jeremia; hans vädjan (18–23)

18  Detta är det ord som kom till Jeremia från Jehova:  ”Bege dig till krukmakarens hus.+ Där ska jag låta dig höra mina ord.”  Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han satt och arbetade vid drejskivan.  Men lerkärlet som krukmakaren höll på att forma med sina händer blev misslyckat. Så han gjorde om det till ett annat kärl och gjorde det som han ville ha det.*  Och Jehovas ord kom till mig:  ”’Kan inte jag göra med er, Israels folk, som denne krukmakare gjorde med leran?’ säger Jehova. ’Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk.+  Närhelst jag talar om att rycka upp, störta och förgöra en nation eller ett rike+  och den nation som jag har fördömt vänder om från sin ondska, då ska jag ändra* mig när det gäller den olycka jag hade tänkt sända över den.+  Men närhelst jag talar om att bygga upp och plantera en nation eller ett rike 10  och de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, då ska jag ändra* mig när det gäller alla välsignelser jag hade tänkt ge dem.’ 11  Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så här säger Jehova: ”Jag formar en olycka och tänker ut en plan mot er. Jag ber er, vänd om från era onda vägar, och ändra ert uppförande och handlingssätt.”’”+ 12  Men de sa: ”Det är lönlöst!+ För vi vill följa våra egna tankar, och vi vill handla efter vårt eget trotsiga och onda hjärta.”+ 13  Därför säger Jehova: ”Fråga själva bland nationerna. Vem har hört om något liknande? Jungfrun Israel har gjort något fruktansvärt.+ 14  Försvinner snön från Libanons steniga sluttningar? Eller kommer det kalla vattnet som strömmar fjärran ifrån att torka ut? 15  Ändå har mitt folk glömt mig.+ Man frambär offer* till något värdelöst.+ Man får andra att snubbla på sina vägar, de forntida stigarna,+och slå in på ojämna* sidovägar. 16  Därför ska deras land bli till något man chockeras över+och ständigt hånar.*+ Alla som drar förbi ska stirra förskräckt och skaka på huvudet.+ 17  Som östanvinden ska jag skingra dem inför fienden. Jag ska vända ryggen åt dem, inte ansiktet, på deras olyckas dag.”+ 18  Och de sa: ”Kom, så tänker vi ut ett sätt att sätta dit Jeremia,+ för vi har ju präster som undervisar oss i lagen, visa män som ger oss råd och profeter som förkunnar Guds ord för oss. Kom, vi förtalar honom* och vägrar lyssna på det han säger.” 19  Lyssna på mig, Jehova,och hör vad mina motståndare säger. 20  Ska gott lönas med ont? De har ju grävt en grop för att ta mitt liv.+ Kom ihåg hur jag stod inför dig och talade väl om dem,för att vända bort din vrede från dem. 21  Utlämna deras barn åt svälten,och överlämna dem åt svärdet.+ Gör deras hustrur till barnlösa änkor.+ Låt deras män gå under i en dödlig farsot,deras unga män falla offer för svärd i striden.+ 22  Låt skrik höras från deras husnär du plötsligt skickar plundrare på dem. För de har grävt en grop för att fånga mig,de har gillrat fällor för mina fötter.+ 23  Men du, Jehova,känner mycket väl till alla deras planer att döda mig.+ Förlåt dem inte deras överträdelser,och utplåna inte deras synd. Låt dem ligga slagna inför dig+när du i din vrede griper in mot dem.+

Fotnoter

Ordagrant ”som det var rätt i krukmakarens ögon att göra”.
Eller ”ångra”.
Eller ”ångra”.
Eller ”obanade”.
Eller ”sänder upp offerrök”.
Ordagrant ”till något att vissla åt för evigt”.
Ordagrant ”slår honom med tungan”.