Jeremia 38:1-28
38 Sefạtja, Mattans son, Gedạlja, Pashurs son, Jukal,+ Selẹmjas son, och Pashur,+ Malkịas son, fick höra det som Jeremia sa till folket:
2 ”Så här säger Jehova: ’Den som stannar kvar i denna stad ska dö genom svärd, svält och pest.*+ Men den som överlämnar sig åt* kaldéerna ska förbli vid liv. Han ska komma undan med livet i behåll* och få leva.’+
3 Så här säger Jehova: ’Denna stad ska överlämnas åt Babylons kungs armé, och han ska inta den.’”+
4 Furstarna sa till kungen: ”Se till att döda den där mannen!+ Han sänker moralen* både hos våra soldater som är kvar i staden och hos hela folket när han talar till dem på det här sättet. Den mannen vill inte att folket ska ha frid, utan att de ska drabbas av olycka.”
5 Kung Sidkia svarade: ”Han är i ert våld, för kungen kan inte hindra er på något sätt.”
6 Så de tog Jeremia och kastade honom i en cistern i Vaktgården, den cistern som tillhörde kungens son Malkịa.+ De firade ner Jeremia med rep. Men det fanns inget vatten i cisternen, utan bara gyttja, och Jeremia sjönk ner i gyttjan.
7 Etiopiern Ebed-Melek,+ en hovman* i kungens palats, fick höra att de hade kastat Jeremia i cisternen. Kungen satt då i Benjaminporten,+
8 så Ebed-Melek lämnade kungens palats och gick till kungen och sa:
9 ”Min herre och kung, det som de här männen har gjort mot profeten Jeremia är mycket ondskefullt! De har kastat honom i cisternen, och nu kommer han att dö av svält där, för brödet i staden är slut.”+
10 Kungen befallde då etiopiern Ebed-Melek: ”Ta med dig 30 män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur cisternen innan han dör.”
11 Så Ebed-Melek tog med sig männen och gick in i kungens palats, till ett rum under skattkammaren.+ Där hämtade de några utslitna trasor och gamla tygstycken och firade ner dem till Jeremia i cisternen med rep.
12 Sedan sa etiopiern Ebed-Melek till Jeremia: ”Lägg trasorna i armhålorna, under repen.” Jeremia gjorde det,
13 och de drog upp honom ur cisternen med repen. Och Jeremia blev kvar i Vaktgården.+
14 Kung Sidkia skickade bud till profeten Jeremia om att komma till honom vid tredje ingången till Jehovas hus. Kungen sa till Jeremia: ”Jag vill fråga dig en sak. Dölj ingenting för mig.”
15 Jeremia svarade Sidkia: ”Säger jag som det är kommer du säkert att döda mig, och ger jag dig ett råd kommer du inte att lyssna på mig.”
16 Så i hemlighet lovade kung Sidkia Jeremia: ”Så sant Jehova lever, han som har gett oss det här livet: Jag ska inte döda dig, och jag ska inte överlämna dig åt dina mordlystna fiender.”
17 Jeremia sa då till Sidkia: ”Så här säger Jehova, arméernas Gud, Israels Gud: ’Om du överlämnar dig åt* Babylons kungs furstar ska du få leva, och denna stad ska inte brännas ner. Både du och ditt hushåll ska få leva.+
18 Men om du inte överlämnar dig åt* Babylons kungs furstar ska denna stad ges i kaldéernas hand, och de ska bränna ner den,+ och själv ska du inte komma undan.’”+
19 Kung Sidkia sa till Jeremia: ”Jag är rädd för judarna som har gått över till kaldéerna. Om jag utlämnas till dem kanske de misshandlar mig.”
20 Men Jeremia sa: ”Du kommer inte att utlämnas till dem. Jag ber dig, lyssna på det Jehova säger genom mig, för då ska det gå bra för dig och du ska få leva.
21 Men om du vägrar kapitulera* är detta vad Jehova har uppenbarat för mig:
22 Alla kvinnor som är kvar i Judas kungs palats ska föras ut till Babylons kungs furstar+ och säga:
’Männen som du litade på* har lurat dig och fått makt över dig.+
De har fått din fot att sjunka ner i gyttjan.
Nu har de dragit sig tillbaka.’
23 Alla dina hustrur och söner ska föras ut till kaldéerna, och själv ska du inte komma undan. Du ska bli tillfångatagen av Babylons kung,+ och på grund av dig ska denna stad brännas ner.”+
24 Sidkia sa då till Jeremia: ”Säg ingenting om detta till någon, för då kommer du att dö.
25 Och om furstarna får reda på att jag har talat med dig och kommer och säger till dig: ’Berätta vad du sa till kungen. Dölj ingenting, för då dödar vi dig.+ Och vad sa kungen till dig?’
26 då ska du svara dem: ’Jag bönföll kungen om att inte bli skickad tillbaka till Jehonạtans hus för att dö där.’”+
27 Alla furstarna kom till Jeremia och frågade ut honom. Och han svarade dem precis som kungen hade befallt. Då sa de inget mer till honom, eftersom ingen av dem hade hört samtalet.
28 Och Jeremia blev kvar i Vaktgården tills Jerusalem blev intaget.+ Det var där han var när Jerusalem intogs.+
