Jeremia 42:1-22

  • Folket bönfaller Jeremia att be för dem (1–6)

  • Jehova svarar: ”Bege er inte till Egypten” (7–22)

42  Befälen, Jọhanan,+ Karẹas son, Jesạnja, Hosạjas son, och hela folket, från den minste till den störste, kom fram  och sa till profeten Jeremia: ”Lyssna till vår vädjan och be till Jehova, din Gud, för alla oss som är kvar.+ Som du själv ser är vi inte så många.  Må Jehova, din Gud, tala om för oss vilken väg vi ska gå och vad vi ska göra.”  Profeten Jeremia svarade dem: ”Jag ska göra som ni har sagt och be till Jehova, er Gud. Och varje ord som Jehova ger till svar ska jag berätta för er. Jag ska inte dölja ett enda ord för er.”  De sa till Jeremia: ”Må Jehova vara ett sant och troget vittne och straffa oss om vi inte gör precis som Jehova, din Gud, befaller oss genom dig.  Oavsett om vi tycker det är bra eller dåligt ska vi lyda Jehova, vår Gud, som vi sänder dig till. Då kommer det att gå bra för oss, eftersom vi lyder Jehova, vår Gud.”  Tio dagar senare kom Jehovas ord till Jeremia.  Så han kallade till sig Jọhanan, Karẹas son, och befälen som var med honom och hela folket, från den minste till den störste.+  Han sa till dem: ”Så här säger Jehova, Israels Gud, som ni sände mig till för att jag skulle vädja till honom: 10  ’Om ni stannar kvar i detta land, då ska jag bygga upp er och inte riva ner er, och jag ska plantera er och inte rycka upp er. Jag ska känna bedrövelse* över den olycka jag har vållat er.+ 11  Var inte rädda för Babylons kung, som ni fruktar.’+ ’Var inte rädda för honom’, säger Jehova, ’för jag är med er, och jag ska rädda er och befria er ur hans hand. 12  Jag ska visa er barmhärtighet,+ och han ska vara barmhärtig mot er och låta er återvända till ert eget land. 13  Men om ni säger: ”Nej, vi vill inte stanna i det här landet”, och om ni inte lyder Jehova, er Gud, 14  utan säger: ”Nej, vi vill hellre bege oss till Egypten,+ för där slipper vi krig och stridssignaler och vi slipper svälta, ja, där vill vi bo”, 15  hör då Jehovas ord, ni som är kvar av Juda. Så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ”Beslutar ni er för att dra ner till Egypten och bo där* 16  ska svärdet som ni fruktar hinna upp er i Egypten, och svälten som ni är så rädda för ska förfölja er till Egypten, och ni ska dö där.+ 17  Alla som beslutar sig för att dra ner till Egypten och bo där ska dö genom svärd, svält och pest.* Ingen av dem ska överleva eller undkomma olyckan som jag sänder över dem.”’ 18  För så här säger arméernas Jehova, Israels Gud: ’Precis som jag har tömt ut min vrede och mitt raseri över Jerusalems invånare,+ så ska jag tömma ut mitt raseri över er om ni drar ner till Egypten. Ni ska bli till en förbannelse och vanära, något man chockeras över och fördömer,+ och ni ska aldrig mer få se denna plats.’ 19  Jehova har talat till er, ni som är kvar av Juda. Bege er inte till Egypten. Kom ihåg att jag i dag har varnat er 20  för att er synd kommer att kosta er livet. För ni sände mig till Jehova, er Gud, och sa: ’Be till Jehova, vår Gud, för oss, och berätta allt som Jehova, vår Gud, säger, så ska vi göra det.’+ 21  I dag har jag talat om det för er, men ni kommer inte att lyda Jehova, er Gud, eller göra något av det som han har sänt mig till er för att säga.+ 22  Ni kommer att dö genom svärd, svält och pest på den plats där ni vill bosätta er.+ Tro inget annat.”

Fotnoter

Eller ”ånger”.
Eller ”bo där för en tid”.
Eller ”sjukdom”.