Job 20:1-29

  • Sofars andra tal (1–29)

    • Känner sig kränkt av Job (2, 3)

    • Antyder att Job är ond (5)

    • Menar att Job njuter av att synda (12, 13)

20  Då sa naamatiten Sofar:+   ”Mitt oroade sinne tvingar mig att svara,för jag har blivit upprörd.   Jag har fått höra en kränkande tillrättavisning,och mitt förstånd* driver mig att svara.   Detta måste du bara känna till,för så har det varit sedan människans* skapelse,+   att de ondas glädjerop varar en kort stund,den gudlöses* glädje blott ett ögonblick.+   Även om hans stolthet räcker ända upp till himlenoch hans huvud når till molnen,   kommer han att försvinna för alltid som sin egen avföring. De som brukade se honom ska säga: ’Var är han?’   Som en flyktig dröm är han spårlöst borta,han försvinner som en syn om natten.   Det öga som en gång såg honom ser honom inte mer,platsen där han bodde får inte se honom igen.+ 10  Hans barn ska be de fattiga om välvilja,med egna händer måste han lämna tillbaka sin förmögenhet.+ 11  Han var full av ungdomskraft,men den* ska bli till stoft tillsammans med honom. 12  Om ondskan smakar sött i hans mun,om han gömmer den under tungan, 13  om han njuter av den och inte spottar ut denutan håller kvar den i munnen, 14  då ska hans mat bli bitter i honom,den ska bli som kobrors gift* i hans inre. 15  Han har slukat rikedomar men får spy ut dem,Gud ska tömma hans buk. 16  Kobrors gift ska han suga i sig,en orms huggtänder* ska döda honom. 17  Han får aldrig se strömmarna,floderna av honung och smör. 18  Han ska tvingas lämna ifrån sig allt,han får inte njuta av* det,han får ingen glädje av sin stora förtjänst.+ 19  För han har krossat och svikit de fattiga. Han har roffat åt sig ett hus som han inte har byggt. 20  Men han ska inte finna någon sinnesro,hans rikedom kan inte rädda honom. 21  Det finns inget kvar att sluka,därför ska hans välstånd inte bestå. 22  När han står på höjden av sitt välstånd ska ångesten övermanna honom,med full kraft kommer olyckan över honom. 23  Han sitter och vräker i signär Gud* riktar sin brinnande vrede mot honom,låter den regna ner över honom. 24  Flyr han undan vapen av järnska pilarna från en kopparbåge genomborra honom. 25  Han drar ut en pil som träffat i ryggen,en glänsande spets ur sin galla,och dödsångesten griper honom.+ 26  Hans skatter ska försvinna i tätt mörker. En eld som ingen har behövt blåsa på ska sluka honom. Olycka väntar de överlevande i hans tält. 27  Himlen ska blotta hans synd,jorden ska vittna mot honom. 28  En flodvåg ska svepa bort hans hus,en strid ström på Guds* vredes dag. 29  Detta är vad onda människor får från Gud,den lott som Gud har tilldelat dem.”

Fotnoter

Ordagrant ”mitt förstånds ande”.
Eller ”mänsklighetens”, ”Adams”.
Eller ”avfällingens”.
Dvs. hans ungdomskraft.
Eller ”galla”.
Ordagrant ”tunga”.
Ordagrant ”han kommer inte att svälja”.
Ordagrant ”han”.
Ordagrant ”hans”.