Job 30:1-31
30 Nu skrattar de åt mig,+män som är yngre än jag,män vars fäder jag inte ensskulle anförtro mina vallhundar.
2 Vilken glädje har jag haft av deras styrka?
Deras krafter har sinat.
3 De är utmattade av hunger och brist,de gnager på förtorkad marksom redan var ödelagd och livlös.
4 De plockar salta blad från buskarna,de lever på ginstbuskens rötter.
5 De är utstötta ur samhället,+folk skriker efter dem som efter en tjuv.
6 De bor på ravinens* branter,i jordhålor och bland klippor.
7 Från snåren ropar de,bland nässlorna tränger de ihop sig.
8 Som barn till oduglingar och namnlösahar de drivits* ut ur landet.
9 Men nu sjunger de nidvisor om mig,+jag har blivit den de hånar.*+
10 De avskyr mig och undviker mig,+de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.+
11 Gud har gjort mig försvarslös* och förödmjukat mig,därför behandlar de mig precis som de vill.*
12 På min högra sida gaddar de ihop sig.
De tvingar mig på flykt,sätter upp dödsfällor längs min väg.
13 De river upp mina stigaroch gör mitt lidande värre,+och ingen hindrar dem.*
14 De kommer rusande som genom en bred rämna i muren,de väller fram mot mig bland ruinerna.
15 Jag överväldigas av ångest,min värdighet är som bortblåst,min räddning har upplösts som ett moln.
16 Jag känner hur livet rinner ur mig,+olyckliga dagar+ har hunnit upp mig.
17 På natten genomborras benen i min kropp av värk,+jag får ingen ro från den gnagande smärtan.+
18 Stora krafter har gjort min klädnad oigenkännlig,*som en krage stramar den åt och kväver mig.
19 Gud har kastat mig i leran,nu är jag bara stoft och aska.
20 Jag ropar på hjälp, men du svarar inte.+
Jag reser mig, men du tittar bara på mig.
21 Skoningslöst har du vänt dig mot mig,+med full styrka angriper du mig.
22 Du lyfter upp mig och låter vinden slita i väg mig,du låter stormen kasta mig av och an.*
23 Jag vet att du för mig till döden,till huset där alla levande ska mötas.
24 Man slår väl inte en man som redan är knäckt,*+som ropar på hjälp mitt i sin olycka?
25 Har jag inte gråtit över dem som haft det svårt?*
Har jag inte tyckt synd om de fattiga?+
26 Jag hoppades på lycka, men drabbades av olycka,jag väntade mig ljus, men hamnade i mörker.
27 Mitt inre var i uppror,dag efter dag möttes jag av smärta.
28 Dyster vandrar jag omkring+ utan en strimma sol.
Jag reser mig bland folket och ropar på hjälp.
29 Jag har blivit en bror till schakaleroch en vän till strutsar.+
30 Min hud har svartnat och faller av,+benen i min kropp brinner av hetta.*
31 Min lyra spelar bara sorgsna toner,från min flöjt* kommer bara klagande ljud.
Fotnoter
^ Eller ”wadins”.
^ Ordagrant ”piskats”.
^ Ordagrant ”ett ordspråk”.
^ Ordagrant ”lossat min bågsträng”.
^ Eller ”finns det inget som tyglar dem”.
^ Eller möjligen ”och ingen hjälper dem”.
^ Eller möjligen ”Mitt stora lidande förvränger mitt utseende”.
^ Eller möjligen ”du upplöser mig i ett dån”.
^ Ordagrant ”en ruinhög”.
^ Eller ”som haft hårda dagar”.
^ Eller möjligen ”feber”.
^ Eller ”pipa”.
