Job 7:1-21
7 Som ett tvångsarbete är den dödliga människans tid på jorden,hennes dagar som en lejd arbetares.+
2 Som en slav längtar hon efter skuggan,som en lejd arbetare väntar hon på sin lön.+
3 I månader har mitt liv varit meningslöst,jag har genomlidit nätter av förtvivlan.+
4 Så fort jag lagt mig tänker jag: ’När får jag gå upp?’+
Natten släpar sig fram, och jag kastar mig oroligt av och an ända till gryningen.
5 Min kropp är täckt av larver och jordklumpar;+min hud är full av variga sår.+
6 Mina dagar flyger snabbare än en vävares skyttel,+de försvinner utan något hopp.+
7 Kom ihåg att mitt liv bara är en vindpust,+att jag aldrig mer får uppleva glädje.*
8 Den som ser mig nu ska inte längre kunna se mig;dina ögon ska spana efter mig, men jag är inte kvar.+
9 Som moln som skingras och försvinnerär den som går ner i graven* – han kommer inte tillbaka igen.+
10 Han kommer aldrig mer hem,där han bodde ska ingen längre minnas honom.+
11 Därför håller jag inte tillbaka mina ord.
Jag ska låta mitt plågade sinne tala,jag ska ge utlopp för min förtvivlan!*+
12 Är jag havet eller ett havsodjur,så att du måste övervaka mig?
13 När jag säger: ’Min bädd kommer att trösta mig,min säng kommer att lindra min smärta’,
14 då skrämmer du mig med mardrömmar,med syner sätter du skräck i mig.
15 Jag skulle hellre kvävas,ja, döden är bättre än att leva så här.*+
16 Jag hatar mitt liv,+ jag vill inte leva längre.
Låt mig vara, för mina dagar är bara som ett andetag.+
17 Varför bryr du dig om en dödlig människaoch siktar in dig* på henne?+
18 Varför granskar du henne varje morgon,prövar henne varje ögonblick?+
19 Varför vänder du inte din blick ifrån mig?
Varför lämnar du mig inte i fred ens för ett ögonblick?*+
20 Om jag har syndat, hur skulle det kunna skada dig, du som ser allt människor gör?+
Varför har du gjort mig till din måltavla?
Har jag blivit en börda för dig?
21 Varför förlåter du inte min syndoch överser med mina fel?
Jag ligger ju ändå snart i jorden,+och du ska leta efter mig, men jag är inte där.”
