Klagovisorna 1:1-22

  • Jerusalem personifierad som en änka

    • Hon sitter ensam och övergiven (1)

    • Sions stora synder (8, 9)

    • Gud har förkastat Sion (12–15)

    • Ingen tröstar Sion (17)

א [Alef]* 1  Övergiven ligger hon, staden som myllrade av folk!+ Hon har blivit lik en änka, hon som var så folkrik bland nationerna!+ Hon som var en furstinna bland provinserna måste nu utföra tvångsarbete!+ ב [Bet]   Våldsamt gråter hon om natten,+ kinderna är våta av tårar. Inte en enda av alla hennes älskare finns där för att trösta henne.+ Alla hennes vänner har vänt henne ryggen,+ de har blivit hennes fiender. ג [Gimel]   Juda har tvingats i landsflykt+ under sorg och slaveri.+ Hon måste bo bland nationerna,+ hon har ingen viloplats. Hon är i stor nöd, alla hennes förföljare har hunnit upp henne. ד [Dalet]   Vägarna till Sion sörjer, för ingen kommer till högtiden.+ Alla portar ligger öde,+ prästerna suckar. De unga kvinnorna* är tröstlösa, och själv är hon helt förtvivlad. ה [He]   Fienden har tagit makten över henne,* hennes motståndare är obekymrade.+ Jehova har låtit sorg komma över henne på grund av hennes många synder.+ Hennes barn har förts bort som fångar av fienden.+ ו [Waw]   Sion* har förlorat all sin prakt.+ Hennes furstar är som hjortar som inte funnit bete,stapplande försöker de fly undan förföljaren. ז [Zajin]   Mitt i sin sorg och hemlöshet minns Jerusalemalla skatter hon hade i forna dagar.+ När folket föll i fiendehand och ingen kom till undsättning+såg motståndarna på henne och skrattade åt hennes undergång.+ ח [Het]   Jerusalem har syndat svårt,+därför har hon blivit något motbjudande. Alla som brukade ära henne visar förakt, för de har sett hennes nakenhet.+ Hon jämrar sig+ och vänder sig bort i skam. ט [Tet]   Orenheten har fläckat hennes kjolar. Hon tänkte inte på sin framtid.+ Hennes fall var stort, hon har ingen som tröstar henne. Jehova, se mitt elände, för fienden slår sig för bröstet.+ י [Jod] 10  Fienden har tagit alla hennes skatter.+ Hon har sett folk från nationerna gå in i hennes helgedom,+de som du har förbjudit att komma in i din församling. כ [Kaf] 11  Hela folket suckar, de letar efter bröd.+ Sina skatter har de bytt mot något att äta, bara för att överleva. Se på mig, Jehova, se att jag har blivit en föraktad kvinna.* ל [Lamed] 12  Betyder det ingenting för alla er som går förbi på vägen? Titta på mig och se! Finns det någon smärta som kan mätas med den smärta som har drabbat mig,som Jehova har låtit mig uthärda på sin brinnande vredes dag?+ מ [Mem] 13  Från höjden har han sänt eld in i benen i mig,+ och han tar makten över dem. Han har brett ut ett nät för mina fötter, han har tvingat mig tillbaka. Han har gjort mig till en övergiven kvinna. Hela dagen är jag sjuk. נ [Nun] 14  Mina synder har lagts på mig som ett ok, hans händer spände fast dem. De har lagts på min nacke, min kraft har sviktat. Jehova har gett mig i händerna på dem som jag inte kan stå emot.+ ס [Samekh] 15  Jehova har berövat mig alla starka män som fanns hos mig.+ Han har mobiliserat en hop mot mig för att krossa mina unga män.+ Jehova har trampat jungfrun, Judas dotter, i vinpressen.+ ע [Ajin] 16  Därför gråter jag,+ tårar strömmar från mina ögon. För alla som skulle kunna trösta mig och ge mig nya krafter är långt borta från mig. Mina söner är övergivna, för fienden har besegrat oss. פ [Pe] 17  Sion har sträckt ut sina händer,+ ingen tröstar henne. Jehova har beordrat grannfolken att vända sig emot Jakob.+ Jerusalem har blivit något motbjudande för dem.+ צ [Tsade] 18  Jehova är rättfärdig,+ för det är mot hans befallningar* jag har gjort uppror.+ Lyssna nu, alla ni folk, och se min smärta. Mina unga män och kvinnor* har blivit förda i fångenskap.+ ק [Qof] 19  Jag ropade på mina älskare, men de har svikit mig.+ Mina präster och mina äldste gick under i stadenmedan de letade efter mat för att hålla sig vid liv.+ ר [Resh] 20  Se på mig, Jehova, jag är hårt ansatt. Mitt inre* är i uppror. Mitt hjärta vrider sig, för jag har varit mycket upprorisk.+ Utanför går svärdet fram,+ inomhus härjar döden. ש [Shin] 21  Man har hört mina suckar, ändå är det ingen som tröstar mig. Alla mina fiender har hört om min olycka. De gläder sig över att du har låtit den drabba oss.+ Men du ska låta den dag du förkunnade om komma,+ och då ska de bli som jag.+ ת [Taw] 22  Lägg märke till all deras ondska och straffa dem,+precis som du har straffat mig för alla mina synder. För mina suckar är många, och mitt hjärta gråter.

Fotnoter

Sorgesångerna i kapitel 1–4 är akrostiska, dvs. följer det hebreiska alfabetet.
Ordagrant ”Jungfrurna”.
Ordagrant ”är hennes huvud”.
Ordagrant ”Dottern Sion”.
En personifikation av Jerusalem.
Ordagrant ”mun”.
Ordagrant ”jungfrur”.
Ordagrant ”Mina inälvor”.