Psalmerna 132:1-18
En vallfartssång.
132 Jehova, kom ihåg Davidoch allt det han fick utstå,+
2 hur han svor Jehova en ed,hur han gav Jakobs Starke ett löfte:+
3 ”Jag ska inte gå in i mitt tält, mitt hus,+jag ska inte lägga mig på min bädd, min säng,
4 jag ska inte unna mina ögon någon sömneller mina ögonlock någon slummer,
5 förrän jag hittar en plats åt Jehova,en vacker boning* åt Jakobs Starke.”+
6 I Efrạta hörde vi om den,*+vi fann den i skogsmarkerna.+
7 Vi vill gå in i hans boning,*+vi vill böja oss ner vid hans fotpall.+
8 Jehova, kom till din viloplats,+du och den ark som är ett tecken på din styrka.+
9 Dina präster ska klä sig i rättfärdighet,dina lojala ska jubla.
10 Avvisa inte din smorde,*för din tjänare Davids skull.+
11 Jehova har gett David sin ed,en ed han inte tänker ta tillbaka:
”En av dina avkomlingar*ska jag sätta på din tron.+
12 Om dina söner håller mitt förbundoch rättar sig efter de påminnelser som jag ger dem,+ska också deras sönersitta på din tron för evigt.”+
13 Jehova har utvalt Sion,+där vill han bo:+
14 ”Detta är mitt viloställe för evigt,här ska jag bo,+ för det är min önskan.
15 Jag ska välsigna staden med mycket mat,jag ska mätta de fattiga med bröd.+
16 Prästerna ska jag klä i räddning,+de lojala ska jubla högt.+
17 Där ska jag låta Davids styrka* växa.
Jag har ställt i ordning en lampa åt min smorde.+
18 Jag ska klä hans fiender i skam,men kronan* på hans huvud ska stråla.”+
