Psalmerna 56:1-13
Till musikledaren, på ”Den stumma duvan i fjärran”. Miktạm.* Av David, när filistéerna grep honom i Gat.+
56 Hjälp mig, Gud, för människor attackerar* mig.
Dagarna i ända strider de mot mig och trycker ner mig.
2 Mina fiender hugger efter mig hela dagen.
De stolta som strider mot mig är många.
3 När jag är rädd+ förlitar jag mig på dig.+
4 Jag litar på Gud, jag prisar hans ord,på Gud förlitar jag mig och är inte rädd.
Vad kan människor göra mig?+
5 Dagen lång är de ute efter att skada mig,det enda de tänker på är att göra mig illa.+
6 De lägger sig på lur för att angripa mig,följer varje steg jag tar+och väntar på att få ta mitt liv.+
7 Stöt bort dem, för de är onda.
Gud, slå ner folken i vrede.+
8 Du vet var jag vandrar omkring.+
Samla mina tårar i din skinnsäck,+de är ju uppskrivna i din bok.+
9 Mina fiender kommer att dra sig tillbaka den dag jag ropar på hjälp.+
För en sak vet jag: Gud är på min sida.+
10 På Gud – jag prisar hans ord –
på Jehova – jag prisar hans ord –
11 på Gud förlitar jag mig och är inte rädd.+
Vad kan en människa göra mig?+
12 Jag har löften att infria till dig, Gud,+jag ska visa dig min tacksamhet.+
13 För du har räddat mig från döden+och hindrat mina fötter från att snava,+så att jag kan tjäna dig, Gud, och vandra i de levandes ljus.+
