Psalmerna 78:1-72
Maskịl.* Av Asaf.+
78 Lyssna, mitt folk, till min lag,*hör noga på det jag säger.*
2 Jag ska tala med ordspråk,jag ska lägga fram gåtor från forna tider.+
3 Det vi har hört och lärt känna,det våra fäder har berättat för oss,+
4 det vill vi inte dölja för våra barn.
Vi ska berätta för nästa generation+om Jehovas fantastiska gärningar och hans styrka,+om de under han har utfört.+
5 Han gav påminnelser åt Jakob,han fastställde en lag åt Israel.
Han befallde våra förfäderatt föra det vidare till sina barn,+
6 så att nästa generation,de barn som ännu inte var födda, skulle få kunskap om det.+
De i sin tur skulle berätta för sina barn.+
7 Då skulle de lära sig att förlita sig på Gud.
De skulle inte glömma Guds gärningar,+de skulle hålla hans bud.+
8 De skulle inte bli som sina förfäder,en omedgörlig och upprorisk generation,+en generation med ett oberäkneligt* hjärta+och en trolös ande mot Gud.
9 Efraimiterna var beväpnade med båge,men de slog till reträtt på stridens dag.
10 De höll inte Guds förbund+och vägrade följa hans lag.+
11 De glömde också vad han gjort,+de underbara verk han visat dem.+
12 Han gjorde förunderliga gärningar inför ögonen på deras förfäder,+i Egyptens land, i Soans område.+
13 Han klöv havet och lät dem gå igenom,han fick vattnet att stå som en fördämning.*+
14 Han ledde dem med ett moln om dagenoch med en lysande eld natten igenom.+
15 Han klöv klippor i vildmarken,lät dem dricka sig otörstiga som från djupa källor.+
16 Han lät strömmar välla fram ur en klippa,lät vatten flyta fram som floder.+
17 Men de fortsatte synda mot honom,gjorde uppror mot den Högste i vildmarken.+
18 De utmanade* Gud i sitt hjärta+genom att kräva mat de längtade efter.
19 De talade emot Gudoch sa: ”Kan Gud duka ett bord i vildmarken?”+
20 Han slog på en klippaså att vattnet strömmade och floder bröt fram.+
”Kan han ge oss bröd också,kan han ge sitt folk kött?”+
21 Jehova hörde det och blev rasande,+en eld+ slog ut mot Jakob,hans vrede flammade upp mot Israel,+
22 för att de inte litade på Gud,+inte trodde på att han kunde rädda dem.
23 Så han gav befallning åt molnen i skyn,och han öppnade himlens dörrar.
24 Han lät det regna manna att äta,han gav dem mat från himlen.+
25 Människor åt de starkas* bröd,+han lät dem äta så att de blev mätta.+
26 Han fick östanvinden att bryta lös i himlenoch väckte sunnanvinden med sin kraft.+
27 Han lät kött regna över dem som stoft,fåglar i mängd, som sandkornen i havet.
28 Han fick fåglarna att falla ner mitt i hans läger,runt omkring tälten.
29 De åt tills de var övermätta,han gav dem det de ville ha.+
30 Men innan de stillat sitt begär,medan maten ännu var i deras mun,
31 flammade Guds vrede upp mot dem.+
Han dräpte deras starkaste män,+han slog ner de unga männen i Israel.
32 Ändå fortsatte de synda,+och de trodde inte på hans storslagna gärningar.+
33 Så han lät deras livsdagar försvinna som en vindpust,+deras år slutade i plötslig skräck.
34 Men varje gång han sände död över dem vände de sig till honom igen,+de vände om och sökte sin Gud.
35 De mindes att Gud var deras klippa,+att den högste Guden var deras friköpare.*+
36 Men de försökte lura honom,de ljög för honom.
37 Deras hjärta höll inte fast vid honom,+de var inte trogna mot hans förbund.+
38 Men han var barmhärtig,+han förlät* deras synd och förgjorde dem inte.+
Gång på gång höll han tillbaka sin vrede+och lät inte sitt raseri bryta fram.
39 För han tänkte på att de bara var människor,+en vindpust som drar förbi och försvinner.*
40 Tänk så ofta de gjorde uppror mot honom i vildmarken+och sårade honom i öknen!+
41 Ständigt satte de Gud på prov,+de bedrövade Israels Helige.*
42 De kom inte ihåg hans kraft,*den dag då han räddade* dem från motståndaren,+
43 de tecken han gjorde i Egypten,+hans underverk i Soans område.
44 Han förvandlade Nilens kanaler till blod+så att vattnet inte kunde drickas.
45 Han sände flugsvärmar för att förtära dem+och grodor för att plåga dem.+
46 Deras grödor gav han åt glupska gräshoppor,frukten av deras slit åt gräshoppssvärmar.+
47 Han förstörde deras vinstockar med hagel,+deras sykomorträd med hagelstenar.
48 Han lät haglet komma över deras lastdjur,+flammande blixtar* över deras boskap.
49 Han sände sin brinnande vrede över dem,förgrymmelse, raseri och nöd,skaror av olycksänglar.
50 Han släppte lös sin vrede.
Han skonade dem inte från döden,han överlämnade dem* åt pesten.
51 Till sist dödade han alla förstfödda i Egypten,+den första livsfrukten i Hams tält.
52 Sedan förde han sitt folk därifrån som en fårflock+och ledde dem som en hjord i vildmarken.
53 Han ledde dem tryggt,de kände ingen skräck.+
Havet täckte deras fiender.+
54 Han förde dem till sitt heliga land,+denna bergstrakt som han erövrade med sin kraft.+
55 Han drev bort folk framför dem,+han mätte upp en egendom åt dem med sitt mätsnöre,+han lät Israels stammar slå sig ner i sina hem.+
56 Men de trotsade den högste Guden gång på gång* och gjorde uppror mot honom,+de rättade sig inte efter hans påminnelser.+
57 De vände sig bort och var svekfulla som sina förfäder,+opålitliga som en slak båge.+
58 De kränkte honom med sina offerhöjder+och gjorde honom rasande* med sina gudabilder.+
59 Gud hörde det och blev arg,+han förkastade Israel fullständigt.
60 Till slut övergav han helgedomen i Silo,+tältet där han hade bott bland människor.+
61 Han lät symbolen för sin kraft föras bort i fångenskap,överlämnade sin prakt i fiendens hand.+
62 Han lät sitt folk falla för svärdet,+han blev rasande på sin egendom.
63 Hans unga män förtärdes av eld,och ingen sjöng bröllopssånger för hans unga kvinnor.*
64 Hans präster föll för svärdet,+och deras änkor sörjde dem inte.+
65 Då vaknade Jehova som ur en sömn,+som en stark man+ som nyktrar till från vinruset.
66 Och han drev tillbaka sina fiender,+han lät dem drabbas av evig skam.
67 Han förkastade Josefs tältoch utvalde inte Efraims stam.
68 Men han utvalde Judas stam,+Sions berg, som han älskar.+
69 Han gjorde sin helgedom orubblig som himlen,*+fast som jorden, som skapades för att bestå för evigt.+
70 Han utvalde sin tjänare David+och tog honom från fårfållorna,+
71 där han passade tackor och lamm.
Han gjorde honom till herde för Jakob, hans folk,+och för Israel, hans egendom.+
72 Med uppriktigt hjärta var David herde för dem,+och med skicklig hand ledde han dem.+
Fotnoter
^ Se Ordförklaringar.
^ Eller ”undervisning”.
^ Ordagrant ”böj ert öra till min muns ord”.
^ Ordagrant ”oförberett”.
^ Eller ”mur”.
^ Ordagrant ”prövade”.
^ Eller ”änglars”.
^ Eller ”hämnare”.
^ Ordagrant ”övertäckte”.
^ Eller möjligen ”att anden går bort och inte kommer tillbaka”.
^ Eller ”vållade Israels Helige smärta”.
^ Ordagrant ”hand”.
^ Eller ”friköpte”.
^ Eller möjligen ”brinnande feber”.
^ Ordagrant ”deras liv”.
^ Eller ”satte ständigt den högste Guden på prov”.
^ Eller ”svartsjuk”.
^ Ordagrant ”och hans jungfrur blev inte lovprisade”.
^ Ordagrant ”Han byggde sin helgedom som höjderna”.
