Romarbrevet 4:1-25
4 Vad kan vi då säga att Abraham uppnådde, han som vårt folk härstammar från?*
2 Om Abraham hade förklarats rättfärdig till följd av gärningar hade han haft något att vara stolt över, men inte inför Gud.
3 För vad säger Skriften? ”Abraham trodde på Jehova,* och därför betraktades han som rättfärdig.”+
4 Om någon utför ett arbete betraktas ju inte hans lön som generös* omtanke, utan som något han har rätt till.*
5 Men om någon tror på honom som kan förklara syndare rättfärdiga och inte stöder sig på sina egna gärningar, då betraktas han som rättfärdig på grund av sin tro.+
6 David säger på liknande sätt att den som Gud betraktar som rättfärdig oberoende av gärningar är lycklig:
7 ”Lyckliga är de som har fått sina överträdelser förlåtna och sina synder övertäckta.
8 Lycklig är den som Jehova* inte håller ansvarig* för de synder han begått.”+
9 Är det då bara omskurna som får del av denna lycka, eller är det även oomskurna?+ Vi säger ju: ”Abraham betraktades som rättfärdig på grund av sin tro.”+
10 När betraktades han som rättfärdig? När han var omskuren eller oomskuren? Det var innan han blev omskuren, när han fortfarande var oomskuren.
11 Och han fick omskärelsen som ett tecken,+ ett sigill,* som bekräftade att hans tro hade gjort honom rättfärdig när han fortfarande var oomskuren. På det sättet kunde han bli far både till alla oomskurna som har tro,+ så att de kan betraktas som rättfärdiga,
12 och till omskurna avkomlingar – inte bara till dem som håller fast vid omskärelsen utan också till dem som fortsätter vandra i vår far Abrahams+ fotspår genom att visa samma tro som han hade när han var oomskuren.
13 Det löfte som gavs åt Abraham och hans avkomlingar om att ärva en värld*+ gavs nämligen inte genom lag, utan genom rättfärdighet som kommer av tro.+
14 För om det är de som håller sig till lagen som blir arvingar, då är tron meningslös och löftet utan kraft.
15 Lagen framkallar ju Guds vrede,+ men där det inte finns någon lag finns det inte heller någon överträdelse.+
16 Löftet gavs alltså som en följd av tro, för att det skulle vila på generös omtanke+ och därigenom gälla alla Abrahams avkomlingar,+ inte bara dem som håller fast vid lagen utan också dem som har tro som Abraham, allas vår far.+
17 (Det är som Skriften säger: ”Jag har gjort dig till far till många nationer.”)+ Guds löfte var säkert, och Abraham hade tro på Gud, han som uppväcker de döda och som talar om det som inte finns som om det redan fanns.*
18 Fastän det såg hopplöst ut höll Abraham hoppet levande, för han hade tro på att han skulle bli far till många nationer enligt det som hade blivit sagt: ”Så många ska dina avkomlingar bli.”+
19 Hans tro sviktade inte, trots att han visste att hans egen kropp var så gott som död (han var ju omkring 100 år gammal)+ och att Sara var för gammal för att få barn.*+
20 Guds löfte gjorde att han inte vacklade och brast i tro. I stället fick han kraft av sin tro och gav ära åt Gud.
21 Han var helt övertygad om att det Gud hade lovat, det kunde han också genomföra.+
22 Därför ”betraktades han som rättfärdig”.+
23 Men orden ”han betraktades som rättfärdig” skrevs inte bara för hans skull,+
24 utan också för vår skull. Vi kommer nämligen att betraktas som rättfärdiga eftersom vi tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda.+
25 Han utlämnades för våra överträdelsers skull+ och uppväcktes för att vi skulle förklaras rättfärdiga.+
Fotnoter
^ Eller ”är vår fysiske förfader”.
^ Se Tillägg A5.
^ Eller ”oförtjänt”.
^ Eller ”något man är skyldig honom”.
^ Se Tillägg A5.
^ Eller ”inte avkräver räkenskap”.
^ Eller ”en garanti”.
^ Eller ”om att han skulle ärva den nya världen”.
^ Eller möjligen ”som ser till att det som inte existerar börjar existera”.
^ Ordagrant ”Saras livmoder var död”.
