Romarbrevet 8:1-39
8 Det finns alltså ingen fördömelse för dem som är förenade med Kristus Jesus.
2 Andens lag, som ger liv åt dem som är förenade med Kristus Jesus, har ju befriat er+ från syndens och dödens lag.
3 Människans ofullkomlighet gjorde lagen svag,+ men det som lagen inte kunde göra+ kunde Gud göra. Han sände sin son+ i en gestalt som liknade en syndig* människas+ för att avlägsna synden och fördöma synden hos den fysiska människan.
4 På det sättet kunde lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss+ som inte låter oss ledas av vårt syndiga kött, utan av anden.+
5 De som lever enligt köttet inriktar nämligen tankarna på det köttsliga,+ men de som lever enligt anden inriktar tankarna på anden.+
6 Att inrikta tankarna på det köttsliga leder ju till död,+ men att inrikta tankarna på anden leder till liv och frid.+
7 För om man inriktar tankarna på det köttsliga leder det till fiendskap med Gud,+ eftersom köttet inte underordnar sig Guds lag och inte heller kan göra det.
8 De som låter sig styras av köttet kan alltså inte behaga Gud.
9 Men ni låter er inte styras av köttet utan av anden,+ om nu Guds ande bor i er. Den som inte har Kristus ande* tillhör inte honom.
10 Men om Kristus är i gemenskap med er+ är kroppen visserligen död på grund av synd, men anden ger liv på grund av rättfärdighet.
11 Om nu han som uppväckte Jesus från döden låter sin ande bo i er, då ska han som uppväckte Kristus Jesus från döden+ också göra era dödliga kroppar levande+ genom sin ande som bor i er.
12 Bröder, vi har alltså skyldigheter, men inte mot köttet, så att vi måste leva enligt det.+
13 För om ni lever enligt köttet kan ni vara säkra på att dö, men om ni dödar kroppens gärningar+ med hjälp av anden kommer ni att leva.+
14 Alla som leds av Guds ande är nämligen Guds söner.+
15 För ni har inte fått en ande som gör er till slavar och får er att känna fruktan igen, utan ni har fått en ande som tillhör dem som blir adopterade som söner. Denna ande får oss att ropa: ”Abba,* Far!”+
16 Anden själv vittnar tillsammans med vår ande+ om att vi är Guds barn.+
17 Och är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristus medarvingar,+ förutsatt att vi lider tillsammans med Kristus+ så att vi kan bli förhärligade tillsammans med honom.+
18 Jag anser att den här tidens svårigheter inte betyder någonting i jämförelse med den härlighet som ska uppenbaras i förbindelse med oss.+
19 Hela skapelsen* väntar ju med spänd förväntan på att Guds söner ska uppenbaras.+
20 Skapelsen har blivit underkastad tomheten,+ inte av egen vilja utan genom honom som bestämde det. Samtidigt lades grunden för ett hopp:
21 Skapelsen ska befrias+ från slaveriet under förgängelsen* och uppnå Guds barns härliga frihet.
22 Vi vet ju att hela skapelsen fortfarande suckar och lider tillsammans.
23 Inte nog med det, vi som har fått förstlingsfrukten,* nämligen anden, vi suckar också tungt inom oss+ medan vi ivrigt väntar på att adopteras som söner,+ att befrias från våra kroppar med hjälp av lösen.
24 Ja, vi blev räddade i detta hopp. Men ett hopp som man har sett gå i uppfyllelse är inte längre ett hopp. För när man ser något hoppas man ju inte på det.
25 Om vi däremot hoppas+ på det vi inte ser,+ så fortsätter vi ivrigt vänta på det med uthållighet.+
26 På liknande sätt kan anden hjälpa oss i vår svaghet,+ för problemet är att vi inte alltid vet vad vi ska be om när vi behöver be, men när vi saknar ord vädjar anden för oss i vårt ställe.*
27 Och han som utforskar hjärtan+ vet vad anden menar, eftersom den vädjar för de heliga i harmoni med Guds vilja.
28 Vi vet att Gud låter allt det han gör samverka till nytta för dem som älskar honom, för dem som han har kallat enligt sin vilja.+
29 Dem som han har gett sitt första erkännande har han nämligen förutbestämt till att formas efter hans sons bild,+ så att Sonen skulle bli den förstfödde+ bland många bröder.+
30 Dem som han har förutbestämt+ har han också kallat.+ Dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga.+ Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också visat ära.*+
31 Vad ska vi då säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?+
32 Han skonade ju inte ens sin egen son, utan utlämnade honom för oss alla.+ Så om han gav oss sin son, varför skulle han då inte ge oss allt annat i sin godhet?
33 Vem kan anklaga dem som Gud har utvalt?+ Det är Gud som förklarar dem rättfärdiga.+
34 Vem kan fördöma dem? Kristus Jesus är den som har dött, och inte bara det, han är den som har uppväckts, den som är på Guds högra sida+ och den som vädjar för vår skull.+
35 Vem kan skilja oss från Kristus kärlek?+ Svårigheter eller lidande, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd?+
36 Det står ju skrivet: ”För din skull blir vi dödade hela dagen, vi betraktas som får som ska slaktas.”+
37 Men i allt detta står vi som fullständiga segrare+ tack vare honom som har visat oss sin kärlek.
38 För jag är övertygad om att varken död eller liv, änglar eller regeringar, något nuvarande eller något kommande eller krafter+
39 eller höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek som är i Kristus Jesus, vår Herre.
Fotnoter
^ Ordagrant ”köttslig”.
^ Eller ”inställning”.
^ Ett hebreiskt eller arameiskt ord som betyder ”far” men har samma förtroliga ton som ”pappa”.
^ Syftar främst på människor (här och i vers 20–22).
^ Eller ”förfallet”.
^ Det grekiska uttrycket avser den första mogna grödan.
^ Eller ”men då vädjar anden för oss med outtalade suckanden”.
^ Eller ”förhärligat”.
