MÅNGA betraktar treenighetsläran som ”den centrala läran i den kristna religionen”. Enligt den läran är Fadern, Sonen och den heliga anden tre personer i en Gud. Kardinal John O’Connor sade följande om treenigheten: ”Vi vet att den är ett outgrundligt mysterium, som vi förstår ytterst lite av.” Varför är treenighetsläran så svår att förstå?

Ett skäl till det nämns i ett bibliskt uppslagsverk, där det under rubriken ”Treenighet” sägs: ”Det är inte en biblisk lära i den bemärkelsen att den finns formulerad i Bibeln.” (The Illustrated Bible Dictionary) Eftersom treenighetsläran ”inte [är] en biblisk lära”, har treenighetsanhängare förtvivlat sökt efter bibeltexter – också förvanskat texter – för att få stöd för den.

Ett exempel på en bibelvers som ofta används felaktigt är Johannes 1:1. Enligt Bibel 2000 lyder den här versen: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud [grekiska: ton theọn], och Ordet var Gud [theọs].” I den här versen förekommer två former av det grekiska substantivet theọs (gud). I den första förekomsten föregås substantivet av ton, en form av den grekiska bestämda artikeln, och i det här fallet avser theọn den allsmäktige Guden. Men i den andra förekomsten står theọs utan bestämd artikel. Var det ett misstag att artikeln utelämnades?

Johannes evangelium skrevs på koinégrekiska, dvs. allmängrekiska, som har särskilda regler för användningen av den bestämda artikeln. En kännare av biblisk grekiska, A. T. Robertson, uppger att om både subjektet och predikatsfyllnaden (det substantiv som står predikativt) har bestämd artikel ”är båda orden bestämda, ska behandlas som identiska, betyder ett och detsamma och är utbytbara”. Robertson tar Matteus 13:38 som exempel, där det sägs: ”Åkern [grekiska: ho agrọs] är världen [grekiska: ho kọsmos].” Den grammatiska konstruktionen här gör att vi förstår att orden är utbytbara. Man skulle också kunna vända på det och säga att världen är åkern.

Men hur blir det om subjektet har bestämd artikel men inte predikatsfyllnaden, som i Johannes 1:1? Bibelforskaren James Allen Hewett nämner den här versen som exempel och säger: ”I en sådan konstruktion är subjektet och predikatsfyllnaden inte ett och detsamma, inte jämställda, inte identiska.”

För att belysa det hänvisar Hewett till 1 Johannes 1:5, där det står: ”Gud är ljus.” På grekiska har ordet för ”Gud” bestämd artikel – ho theọs. Men ordet för ”ljus”, phōs, föregås inte av någon artikel. Hewett säger: ”Man kan alltid ... säga om Gud att Han kännetecknas av ljus; man kan inte alltid säga om ljus att det är Gud.” Liknande exempel finns i Johannes 4:24, ”Gud är en Ande”, och i 1 Johannes 4:16, ”Gud är kärlek”. I båda de här verserna har subjekten bestämd artikel, men inte predikatsfyllnaderna ”Ande” och ”kärlek”. Subjekten och predikatsfyllnaderna är alltså inte utbytbara. Man kan inte vända på det och säga att ”Ande är Gud” eller ”kärlek är Gud”.

Många bibelöversättare och kännare av biblisk grekiska bekräftar att det Johannes 1:1 framhåller inte är ”Ordets” identitet, utan en egenskap hos ”Ordet”. Bibelöversättaren William Barclay säger: ”Eftersom han [aposteln Johannes] inte har någon bestämd artikel framför theos, utgör det en beskrivning. ... Johannes identifierar inte här Ordet med Gud. För att uttrycka det mycket enkelt och klart: han säger inte att Jesus var Gud.” Jason David BeDuhn, docent i teologi, säger något liknande: ”Om man på grekiska inte tar med den bestämda artikeln framför theos i en mening som den i Johannes 1:1c, så kommer läsarna att utgå från att man menar ’en gud’. ... Genom att theos inte har någon bestämd artikel skiljer det sig helt från det bestämda ho theos, precis som ’a god [en gud]’ skiljer sig från ’God [Gud]’ på engelska.” BeDuhn tillägger: ”I Johannes 1:1 är Ordet inte den ende Guden, utan en gud eller ett gudomligt väsen.” Eller som teologen och språkforskaren Joseph Henry Thayer, som var med och utarbetade bibelöversättningen American Standard Version, säger: ”Logos [eller Ordet] var gudomlig, inte det gudomliga Väsendet självt.”

Måste Guds identitet vara ”ett outgrundligt mysterium”? Jesus menade inte att det var det. I bön till sin Fader gjorde han tydlig åtskillnad mellan sig och sin Fader, när han sade: ”Detta betyder evigt liv: att de lär känna dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Om vi tror på det Jesus säger och förstår vad Bibeln klart och tydligt lär, kommer vi att respektera honom som den han är – Guds Son. Vi kommer också att tillbe Jehova som ”den ende sanne Guden”.