• FÖDD: 1957

• HEMLAND: AUSTRALIEN

• BAKGRUND: BARNDOMSTRAUMA

MITT FÖRFLUTNA:

Jag växte upp i Newcastle i New South Wales. Jag är äldst av sju barn. Pappa var alkoholiserad, och både han och mamma var ofta våldsamma. Mamma misshandlade mig både fysiskt och verbalt. Hon sade om och om igen att jag var värdelös och att jag skulle hamna i helvetet. Det satte skräck i mig.

Skadorna jag fick av mammas misshandel gjorde att jag inte alltid kunde gå till skolan. När jag var 11 blev jag omhändertagen av myndigheterna och placerades först på en institution och längre fram på ett kloster. När jag var 14 rymde jag från klostret. Jag ville inte tillbaka till min familj, så jag levde på gatan i Kings Cross, en förort till Sydney.

När jag var hemlös kom jag i kontakt med droger, alkohol, pornografi och prostitution. Jag var med om något rejält omskakande. Jag hade bott hemma hos en nattklubbsägare. En kväll kom två män på besök, och ägaren skickade in mig i sovrummet. Men jag kunde ändå höra vad de pratade om. Nattklubbsägaren tänkte sälja mig till de här männen. De skulle gömma mig på ett lastfartyg och ta mig till Japan. Där skulle jag få jobba på en bar. Jag fick panik, så jag hoppade från balkongen och sprang för att få hjälp.

Jag råkade träffa en man som var i Sydney på besök. Jag förklarade vad som hade hänt och hoppades att han skulle ge mig lite pengar. Men i stället bjöd han hem mig så att jag kunde ta en dusch och få något att äta. Det hela slutade faktiskt med att jag stannade kvar där. Ett år senare var vi gifta.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV:

Det var omvälvande att börja studera Bibeln med Jehovas vittnen. Jag blev arg när jag fick veta att Satan ligger bakom ondskan, för jag hade alltid fått höra att det är Gud som gör att vi får lida. Och jag kände stor lättnad när jag fick veta att Gud inte plågar oss i ett helvete, eftersom det var något som hade skrämt mig så länge jag kunde minnas.

Jag var imponerad av hur Jehovas vittnen lät Bibeln vägleda dem i alla beslut. De levde som de lärde. Jag var en besvärlig människa, men det spelade ingen roll vad jag sade eller gjorde så var de ändå omtänksamma och respektfulla.

Det svåraste har varit att jag har känt mig så värdelös. Jag har fått kämpa med mitt självförakt, och de här känslorna fanns kvar långt efter att jag hade blivit ett Jehovas vittne. Jag älskade verkligen Jehova, men jag var säker på att han aldrig kunde älska en sådan som jag.

En vändpunkt kom ungefär 15 år efter mitt dop. När jag var på ett möte på Rikets sal hänvisade talaren till Jakob 1:23, 24. I de bibelverserna liknas Guds ord vid en spegel där vi kan se oss själva på samma sätt som Gud ser på oss. Jag började fundera på om jag kanske såg mig själv på ett annat sätt än Gud gjorde. Först slog jag bara bort tanken. Jag kände ändå att det var för mycket begärt att Jehova skulle älska mig.

Några dagar senare läste jag ett bibelställe som förändrade mitt liv. Det var Jesaja 1:18, där Jehova citeras: ”Kom nu, och låt oss rätta till förhållandet mellan oss ... Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, skall de göras vita som snö.” Det kändes som om Jehova talade till mig och sade: ”Kom igen Vicky, nu reder vi upp allt mellan oss. Jag känner dig, jag vet allt om dina synder, jag vet vad du har i hjärtat – och jag älskar dig.”

Jag kunde inte sova den natten. Jag tvivlade fortfarande på att Jehova kunde älska mig, men jag började tänka på Jesu lösenoffer. Plötsligt gick det upp för mig att Jehova hade haft tålamod med mig väldigt länge. Jag insåg att han hade gett mig många bevis på att han älskade mig. Ändå sade jag egentligen: ”Din kärlek är inte tillräckligt stor för att nå mig. Din Sons lösenoffer räcker inte till mig.” Det var som om jag hade kastat tillbaka lösenoffret på Jehova. Men nu till slut, genom att begrunda lösenoffret, så började jag känna mig älskad av Jehova.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG:

Jag känner mig hel, ren och levande. Mitt äktenskap har blivit bättre, och det känns meningsfullt att det jag har upplevt kan vara till hjälp för andra. Jag känner mig närmare Jehova än någonsin.