Jag föddes i Santo Domingo i Dominikanska republiken som den yngste av fyra syskon. Mina föräldrar var välutbildade och ville fostra sina barn i en positiv social miljö. Fyra år innan jag föddes träffade mina föräldrar missionärer från mormonkyrkan. De blev imponerade av hur välklädda, prydliga och artiga de unga männen var, så de bestämde sig ganska snabbt för att vår familj skulle bli bland de första på ön som gick med i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, eller mormonkyrkan.

Jag tyckte om aktiviteterna som ordnades inom kyrkan, och jag uppskattade mormonernas inriktning på familjeliv och hög moral. Jag var stolt över att vara mormon och satte som mål att bli missionär.

När jag var 18 flyttade min familj till USA för att ge mig möjlighet till bättre utbildning efter college. Ungefär ett år senare kom min moster och morbror och hälsade på oss i Florida. De var Jehovas vittnen. De bjöd med oss till en sammankomst med biblisk undervisning. Jag blev imponerad av att alla som satt omkring mig slog upp bibelställena och antecknade. Så jag bad om papper och penna och började göra likadant.

Efter sammankomsten sa min moster och morbror att de kunde hjälpa mig att få mer kunskap i Bibeln, eftersom jag tänkte bli missionär. Det tyckte jag lät som en bra idé, för vid den tiden visste jag mycket mer om Mormons bok än om Bibeln.

När jag diskuterade Bibeln med min moster och morbror på telefon, brukade de alltid uppmuntra mig att jämföra mina trosuppfattningar med det som står i Bibeln. De ville att jag skulle bevisa min tro för mig själv.

Det var många av mormonkyrkans uppfattningar som jag accepterade, men jag var inte riktigt säker på vilket stöd de hade i Bibeln. Min moster skickade Vakna! för 8 november 1995, som hade några artiklar om mormonernas tro. Jag blev förvånad över att jag inte kände till allt. Så jag gick igenom mormonernas officiella webbsida för att se om det som stod i Vakna! verkligen stämde. Det gjorde det, och jag fick det ytterligare bekräftat när jag besökte mormonernas museum i Utah.

Jag hade alltid trott att Mormons bok och Bibeln kompletterade varandra. Men när jag började läsa Bibeln med öppet sinne upptäckte jag flera motsägelser mellan mormonernas uppfattningar och Bibeln. Till exempel sägs det i bibelboken Hesekiel, kapitel 18 och vers 4, att själen dör. Men i Mormons bok, i Alma 42:9, sägs det att ”själen aldrig kan dö”.

Förutom de rent läromässiga skillnaderna kände jag mig tveksam till de nationalistiska inslagen. Mormoner får till exempel lära sig att Edens trädgård låg i Jackson County i Missouri. Och ledare inom kyrkan hävdar att när ”Guds rike tar makten kommer Förenta staternas flagga att stolt vaja obefläckad på frihetens och de lika rättigheternas flaggstång”.

Jag undrade om mitt hemland, eller vilket annat land som helst, hörde hemma i den bilden. När en ung mormon som skulle bli missionär ringde mig en kväll passade jag på att ta upp det. Jag frågade honom helt enkelt om han skulle strida mot en medbroder i mormonkyrkan om deras länder låg i krig med varandra. Jag blev förvånad när han svarade ja. Då började jag undersöka min tro på djupet och vände mig till ansvariga ledare för mormonerna. De sa att svaren på mina frågor var en del av ett mysterium som en dag skulle uppenbaras när ljuset blev klarare.

Jag blev besviken på deras svar, och jag började fundera på vad jag hade som motiv till att bli missionär. Jag insåg att det var själva tanken på att hjälpa andra som lockade, som vilket humanitärt arbete som helst. Den status man kan få som missionär var också tilltalande. Men egentligen visste jag inte särskilt mycket om Gud. Trots att jag hade bläddrat i Bibeln många gånger hade jag inte satt värde på den. Jag hade ingen aning om Guds mening med jorden och människorna.

När jag studerade Bibeln med Jehovas vittnen fick jag lära mig vad Guds namn är, vad som händer när man dör och hur Jesus kommer att medverka i att genomföra Guds avsikter. Till sist började jag känna mig hemma i den här underbara boken, och jag tyckte om att berätta för andra om sanningarna jag fick lära mig. Jag har alltid vetat att Gud finns, men nu när jag bad kunde jag tala med honom som min bäste vän. Jag blev döpt som ett Jehovas vittne den 12 juli 2004, och sex månader senare började jag använda större delen av min tid till att förkunna.

I fem år arbetade jag vid Jehovas vittnens huvudkontor i New York. Jag uppskattade verkligen att få vara med i produktionen av biblar och biblisk litteratur som kan hjälpa miljoner människor jorden runt, och jag fortsätter att sprida kunskapen om Gud till andra.