Maria Lúcia, som är från Brasilien, har Ushers syndrom. Det är en ärftlig sjukdom som gör att man föds döv eller med hörselnedsättning och gör att man gradvis förlorar synen. Hon föddes döv och lärde sig teckenspråk som liten. I 30-års åldern började hon också förlora synen. Trots de här svårigheterna har Maria Lúcia aldrig isolerat sig. Nu är hon över 70 och lever fortfarande ett lyckligt och meningsfullt liv.

 Maria Lúcia träffade Jehovas vittnen 1977, och det var innan hon började förlora sin syn. Hon berättar: ”Jag träffade en gammal klasskamrat, Adriano, som nyligen hade blivit ett Jehovas vittne. Han berättade för mig om Guds löfte för framtiden: att det ska bli ett paradis här på jorden där alla människor ska vara friska. Jag tyckte så mycket om det han berättade för mig att jag började studera Bibeln. Jag började också vara med vid mötena i en församling i Rio de Janeiro där en del möten tolkades till teckenspråk. Med Jehovas hjälp kunde jag göra andliga framsteg, och jag blev döpt i juli 1978.”

 Så småningom flyttade Maria Lúcia till en församling där det inte fanns någon som kunde teckenspråk. Det här var till en början väldigt jobbigt eftersom hon inte kunde förstå vad som sades på mötena. Men så var det två systrar som började hjälpa henne. De satt bredvid henne på mötena och skrev ner vad mötet handlade om på små lappar. Maria Lúcia berättar: ”När jag kom hem sedan kunde jag läsa de här lapparna om och om igen tills jag förstod vad mötet hade handlat om. De här två systrarna lärde sig senare också teckenspråk och kunde tolka mötena åt mig.”

 När Maria Lúcias syn blev sämre kunde hon till slut inte se vad tolken sa. Så då började hon använda taktilt teckenspråk i stället. Vad är det? Hon förklarar: ”Jag lägger mina händer på tolkens händer. På så sätt kan jag känna vad tolken tecknar.”

 Maria Lúcia är så tacksam för den hjälp hon får av tolkarna. ”De är en värdefull gåva från Jehova”, säger hon. ”Tack vare dem kan jag förstå vad som sägs på mötena och sammankomsterna.”

 Maria Lúcia håller i gång i tjänsten och använder taktilt teckenspråk för att predika för dem som är döva. De blir ofta glatt överraskade över de ansträngningar hon har gjort för att berätta de goda nyheterna för dem. Under covid-19-pandemin har Maria Lúcia i stället gjort brevtjänst. Hon och hennes bror, José Antônio, som också är döv och blind har skrivit många brev till andra som är döva. a

 Hur gör hon? ”Jag använder en bit plast som är formad ungefär som ett L som hjälpmedel. Det här gör att jag kan skriva rakt och i stycken”, säger hon. ”Och José Antônio är väldigt duktig på att komma ihåg saker, så han föreslår ämnen och bibelställen som jag sedan använder i breven. Jag försöker att skriva på ett sätt som gör att döva människor kan förstå, för en del döva är inte så vana vid skrivet språk.”

 Fastän Maria Lúcia nu är helt blind har hon inte dragit ner på tempot. En av hennes tolkar, Karoline, säger: ”Maria Lúcia städar och håller ordning i hemmet helt själv. Hon älskar att laga mat och bjuda hem vänner.”

 En äldstebroder i hennes församling som heter Jefferson säger: ”Maria Lúcia älskar verkligen Jehova, och hon älskar människor. Hon försöker alltid göra någonting för andra. Hon är en osjälvisk person.” (Filipperna 2:4)