Ja, djävulen finns på riktigt. Han är den här ”världens härskare”, en andevarelse som blev ond och gjorde uppror mot Gud. (Johannes 14:30; Efesierna 6:11, 12) Bibeln beskriver djävulens personlighet genom de här namnen och benämningarna:

•   Satan, som betyder ”motståndare”. (Job 1:6)

•   Djävulen, som betyder ”baktalare”. (Uppenbarelseboken 12:9)

•   Ormen, som ibland används i Bibeln med betydelsen ”bedragare”. (2 Korinthierna 11:3)

•   Frestaren. (Matteus 4:3)

•   Lögnare. (Johannes 8:44)

Inte bara det onda inom oss

 En del menar att Satan är en symbol för det onda inom människan, det ondas princip. Men Bibeln återger ett samtal mellan Gud och Satan, och eftersom Gud är fullkomlig så kan han inte ha pratat med en ond del av sig själv. (5 Moseboken 32:4; Job 2:1–6) Satan frestade också Jesus, som är helt utan synd. (Matteus 4:8–10; 1 Johannes 3:5) Bibeln visar därför att Satan är en verklig person och inte bara en symbol för det onda.

 Men behöver vi bli förvånade över att så många människor inte tror att djävulen är en verklig person? Nej, inte alls, för Bibeln säger att Satan använder sig av bedrägeri för att nå sina syften. (2 Thessalonikerna 2:9, 10) Något av hans vanligaste sätt är att förblinda människor så att de inte förstår att han existerar. (2 Korinthierna 4:4)

  Myt: Lucifer är ett annat namn på djävulen.

 Fakta: Det hebreiska ord som i vissa biblar har översatts med ”Lucifer” betyder ”den lysande”. (Jesaja 14:12) Sammanhanget visar att det här uttrycket syftar på de babyloniska kungar som Gud skulle förödmjuka på grund av sin arrogans och sitt högmod. (Jesaja 14:4, 13–20) Uttrycket ”du lysande” i Jesaja 14:12 användes på ett hånfullt sätt om den babyloniska dynastin efter att den fallit.

  Myt: Satan används av Gud för att pröva människor.

 Fakta: Satan djävulen är Guds fiende, inte hans tjänare. Djävulen motstår och anklagar också människor som tjänar Gud. (1 Petrus 5:8; Uppenbarelseboken 12:10)