”När jag växte upp tyckte jag att det var jättesvårt att veta hur jag skulle hantera att jag drogs till andra killar. Jag tänkte att det kanske bara var en fas. Men jag känner fortfarande likadant.” (David, 23)

 David är kristen och vill leva efter Guds normer. Men kan han göra det samtidigt som han dras till personer av samma kön? Vad tycker Gud egentligen om homosexualitet?

•  Vad säger Bibeln?

•  Betyder det att ...?

•  Men hur är det om ...?

 Hur man ser på homosexualitet varierar mellan olika kulturer och har skiftat genom åren. Men kristna vill inte bara låta sig styras av den allmänna uppfattningen eller föras ”hit och dit av varje lärdomsvind”. (Efesierna 4:14) De vill i stället att Bibeln ska vara grunden för hur de ser på homosexuella handlingar, och allt annat för den delen.

 Guds syn på homosexuella handlingar är tydlig. Bibeln säger:

•  ”Du får inte ligga med en man som du ligger med en kvinna. Det är något avskyvärt.” (3 Moseboken 18:22)

•  ”Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt ... förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt.” (Romarna 1:24, 26, Bibel 2000)

•  ”Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.” (1 Korinthierna 6:9, 10, Svenska Folkbibeln)

 Guds normer är till för alla, oavsett sexuell läggning. Och vi behöver alla ha kontroll över oss själva när vi känner oss dragna till sådant som Gud inte godkänner. (Kolosserna 3:5)

 Betyder det att Bibeln uppmuntrar till homofobi?

 Inte alls. Gud vill inte att vi ska behandla någon illa, oavsett sexuell läggning. Bibeln uppmanar oss i stället att ”jaga efter frid med alla”, hur de än lever sina liv. (Hebréerna 12:14) Så mobbning, hatbrott och andra kränkningar av homosexuella är helt oacceptabelt.

 Betyder det att kristna ska protestera mot lagar som godkänner samkönade äktenskap?

 Guds tanke med äktenskapet var att det skulle vara mellan en man och en kvinna. (Matteus 19:4–6) Men lagstiftning kring samkönade äktenskap är en politisk fråga, inte en moralisk. Och enligt Bibeln ska kristna inte engagera sig i politik. (Johannes 18:36) Därför är de neutrala när det gäller lagar om samkönade äktenskap och homosexuella handlingar.

 Men hur är det om någon lever som homosexuell nu? Går det att ändra sin livsstil?

 Ja. Faktum är att människor under det första århundradet gjorde det. Som det togs upp tidigare i den här artikeln så säger Bibeln att de som utövar homosexualitet inte ska ärva Guds rike, men sedan sägs det: ”Så har somliga av er levt.” (1 Korinthierna 6:11, Bibel 2000)

 Betydde det att de som hade slutat med homosexuella handlingar aldrig kände sig dragna till sin gamla livsstil? Nej, Bibeln visar att det handlar om en process. Den säger: ”Klä er i den nya personligheten, som genom exakt kunskap ständigt förnyas.” (Kolosserna 3:10) Förändring är alltså inte något som händer över en natt.

 Men hur är det om någon som vill följa Guds normer fortfarande har homosexuella känslor?

 Alla har olika känslor och begär, men man kan alltid välja att inte ge efter för dem. Hur då? Bibeln säger: ”Fortsätt att vandra genom ande, så kommer ni inte alls att tillfredsställa något köttsligt begär.” (Galaterna 5:16)

 Det står alltså inte i versen att de begär man har ska försvinna, men däremot kan man vara stark nog att stå emot dem. För att klara av det behöver man ha bra rutiner när det gäller bibelstudium och bön.

 David, som nämndes i början av artikeln, klarade av att stå emot sina begär. Han berättade för sina föräldrar om sina känslor. ”Det var en otrolig lättnad”, säger han. ”Och tonårstiden hade nog gått mycket lättare om jag bara hade pratat med dem tidigare.”

 Vi kommer alltid att vara som lyckligast när vi håller oss till Jehovas normer. De som gör det är övertygade om att de här normerna är ”rättrådiga, får hjärtat att glädja sig” och att ”följa dem ger stor belöning”. (Psalm 19:8, 11)