Skip to content

Poruladakkaatthirku sel

paadam 66

esraa thiruchattatthai katrukkodutthaar

esraa thiruchattatthai katrukkodutthaar

isravēlargalil niraiya pēr erusalēmukku thirumbi pōi kittatthatta 70 varushangal aagivittana. aanaal, silar innum persiya pērarasai sērndha pala idangalil vaalndhu vandhaargal. avargalil esraa endra guruvum oruvar. avar yegōvaavin thiruchattatthai makkalukku katrukkoduppavar. erusalēmil irundhavargal thiruchattatthinpadi nadakkavillai endru avar kēlvippattaar. adhanaal angē pōi avargalukku udhavi seiya ninaitthaar. avaridam persiya raajaavaana arthasashtaa, ‘makkalukku thiruchattatthai katrukkodukka kadavul unakku nyaanatthai kodutthirukkiraar. adhanaal nī pōgalaam. yaarellaam unnōdu vara virumbugiraargalō, avargalaiyum kūttikkondu pōgalaam’ endru sonnaar. erusalēmukku thirumbi pōga virumbiya ellaaraiyum esraa pōi paartthaar. avargal romba dhūram payanam seiya vēndiyirundhadhu. adhanaal thangalukku paadhugaappu tharumpadi yegōvaavidam jebam seidhuvittu kilambinaargal.

naangu maadhangalukku piragu, avargal erusalēmukku pōi sērndhaargal. angirundha adhigaarigal esraavidam vandhu, ‘isravēlargal yegōvaa pēchai kētkaamal, poi kadavulgalai vanangugira pengalai kalyaanam seidhirukkiraargal’ endraargal. esraa enna seidhaar? avar makkal munnaal muttipōttu, ‘yegōvaavē, engalukkaaga nīngal niraiya nalla kaariyangalai seidhirukkirīrgal. aanaal, naangal paavam seidhuvittōm’ endru jebam seidhaar. adhai kēttu makkal manam thirundhinaargal. aanaal, sariyaanadhai seiya avargalukku innum udhavi thēvaippattadhu. adharkaaga, periyōrgalaiyum nīdhibadhigalaiyum esraa thērndhedutthaar. aduttha mūndru maadhangalil, yegōvaavai vanangaadhavargalai ūraivittē anuppivittaargal.

ippōdhu pannirandu varushangal aagivittana. andha samayatthirkul, erusalēmai sutriyirundha madhilsuvargal thirumbavum kattimudikkappattana. thiruchattatthai vaasitthu kaattuvadharkaaga, esraa ellaaraiyum oru podhu idatthukku kūdivara sonnaar. butthagatthai esraa thirandhapōdhu, ellaarum elundhu nindraargal. avar yegōvaavai pugalndhaar. appōdhu adhai ētrukkondadhai kaattuvadharkaaga avargal thangaludaiya kaigalai thūkkinaargal. piragu, esraa thiruchattatthai vaasitthu, arttham sonnaar. makkal adhai gavanamaaga kēttaargal. thaangal yegōvaavaivittu marubadiyum vilagippōnadhai otthukkondu, adharkaaga aludhaargal. aduttha naal, innum niraiya vishayangalai thiruchattatthilirundhu avargalukku vaasitthukkaattinaar. sīkkiratthil, kūdaara pandigaiyai kondaada vēndum enbadhai avargal purindhukondaargal. udanadiyaaga, adharkaana ērpaadugalai seiya aarambitthaargal.

avargal sandhōshamaaga andha ēlu naal pandigaiyai kondaadinaargal. nalla vilaichalai thandhadharkaaga yegōvaavukku nandriyum sonnaargal. yōsuvaavin kaalatthukku piragu, ippadiyoru kūdaara pandigai nadakkavē illai. pandigaikku piragu, makkal ellaarum kūdivandhu jebam seidhaargal. ‘yegōvaavē, adimaigalaaga irundha engalai nīngal vidudhalai seidhīrgal, paalaivanatthil engalukku unavu kodutthīrgal, indha alagaana dhēsatthaiyum thandhīrgal. aanaal, naangal thirumba thirumba ungalukku kīlppadiyaamal pōnōm. engalai echarippadharkaaga thīrkkadharisigalai anuppinīrgal, aanaal avargal sonnadhai naangal kētkavillai. appōdhum, engalidam porumaiyaaga irundhīrgal. aabiragaamukku koduttha vaakkai kaappaatrinīrgal. ini ungalukku kīlppadindhu nadappōm endru ippōdhu satthiyam seigirōm’ endru sonnaargal. adhai eludhiyum kodutthaargal. adhigaarigalum, lēviyargalum, gurumaargalum adhil mutthirai pōttaargal.

“kadavuludaiya vaartthaiyai kēttu adhanpadi nadakkiravargaldhaan sandhōshamaanavargal!”—lūkkaa 11:28