Skip to content

Poruladakkaatthirku sel

adhigaaram 22

“yegōvaavudaiya viruppappadi nadakkattum”

“yegōvaavudaiya viruppappadi nadakkattum”

yegōvaavudaiya viruppatthai seivadhil thīrmaanamaaga irukkum pavul erusalēmukku selgiraar

appōsthalar 21:1-17-in adippadaiyil

1-4. pavul ēn erusalēmukku pōgiraar, avarukku angē enna nadakkappōgiradhu?

 milētthuvil pavulum lūkkaavum ebēsu sabai mūppargalidamirundhu piriyaavidai perugiraargal. urukkamaana andha samayatthil angirukkira ellaarukkum idhayam kanakkiradhu... thondai adaikkiradhu... kannīr pongi valigiradhu. andha irandu mishanarigalum kappal thalatthil nindrukondirukkiraargal. payanatthukku thēvaiyaana ellaa porulgalōdum purappada thayaaraaga irukkiraargal. yūdhēyaavilulla ēlai eliya kristhavargalukkaaga thirattappatta nankodai thogaiyum avargalidam irukkiradhu; adhai batthiramaaga kondupōi sērtthuvida thīrmaanamaayirukkiraargal.

2 avargal ēriyirukkira andha paaimara kappal sandhadimikka kappalkūdatthaivittu nagarugiradhu; thendral vīsugira dhisaiyil medhuvaaga selgiradhu. andha irandu mishanarigalum avargaludaiya payana nanbargal ēlu pērum, sōgamē uruvaaga nirkira sagōdharargaludaiya mugatthai paartthukkondirukkiraargal. (ap. 20:4, 14, 15) kannukkettum dhūramvarai avargalukku kaiyasaitthukkondē pōgiraargal.

3 kittatthatta mūndru varushangalaaga, pavul ebēsu sabai mūppargaludan thōlōdu thōlsērndhu ulaitthirukkiraar. ippōdhō, kadavuludaiya sakthiyin valinadatthudhalukku isaiya erusalēmukku pōikkondirukkiraar. angē pōna piragu thanakku enna nadakkum endru avarukku ōralavu therindhirukkiradhu. andha mūppargalidam avar munbu ippadi solliyirundhaar: “ippōdhu, kadavuludaiya sakthikku kattuppattu erusalēmukku pōgirēn. aanaal, angē enakku enna nadakkumendru theriyaadhu. siraivaasatthaiyum ubatthiravatthaiyum anubavikkappōgirēn endru mattumē theriyum. idhai ovvoru nagaratthilum kadavuludaiya sakthi ennidam solgiradhu.” (ap. 20:22, 23) aabatthu irukkiradhendru therindhum pavul, “kadavuludaiya sakthikku kattuppattu” erusalēmukku pōgiraar; kadamai unarchiyōdum, mulu viruppatthōdum pōgiraar. than uyirai avar madhikkiraar, aanaal kadavuludaiya viruppatthai seivadharkutthaan mudhalidam thara vēndumena ninaikkiraar.

4 nīngalum appaditthaan ninaikkirīrgalaa? sollappōnaal, yegōvaavukku nammai arppanitthapōdhu, avarudaiya viruppatthai seiya mudhalidam tharuvōm endru naam vaakku kodutthōm. andha vaakkukku ētrapadi vaala appōsthalan pavuludaiya nalla munmaadhiriyai yōsitthuppaarppadhu namakku udhavum.

‘sīppuru thīvai’ kadandhupōgaiyil... (ap. 21:1-3)

5. pavulum avarudaiya nanbargalum endha valiyil pōi thīruvai adaindhaargal?

5 pavulum avarudaiya nanbargalum pōna kappal kaatradikkum dhisaiyil “nēraaga” pōi, kōs nagaratthai adhē naalil adaindhadhu. (ap. 21:1) andru iravu kappal angē nangūramidappattadhu; marunaal rōdhuvukkum, pinbu patthaaraavukkum pōnadhu. aasiyaa mainarin therku karaiyōra pagudhiyaana patthaaraavil, sagōdharargal oru periya sarakku kappalil ēri, nēraaga penikkēyilulla thīruvukku pōnaargal. valiyil, avargalukku “idadhu pakkam sīppuru thīvu therindhadhu.” (ap. 21:3) aanaal, appōsthalar butthagatthai eludhiya lūkkaa ēn indha vivaratthai sonnaar?

6. (a) sīppuruvai paartthadhu pavulai ēn urchaagappadutthiyirukkalaam? (b) yegōvaa ungalai eppadi aasīrvadhitthirukkiraar enbadhai manadhil asaipōttu paarkkumpōdhu nīngal enna mudivukku varugirīrgal?

6 pavul oruvēlai andha thīvai suttikkaatti, angē thanakku ērpatta anubavangalai vivaritthirukkalaam. mudhal mishanari payanatthinpōdhu, sumaar onbadhu varushangalukkumun, pavulum barnabaavum maarkuvum angē elimaa endra mandhiravaadhiyai sandhitthirundhaargal; avargaludaiya ūliyatthai avan edhirtthirundhaan. (ap. 13:4-12) andha thīvil nadandha sambavangalai manadhil asaipōttu paartthadhu pavulai urchaagappadutthi, varappōgira prachinaigalai samaalikka balappadutthiyirukkalaam. kadavul nammai eppadi aasīrvadhitthirukkiraar, sōdhanaigalai sagikka namakku eppadi udhaviyirukkiraar enbadhaiyellaam manadhil asaipōttu paarppadhu namakkumkūda udhavum. appadi seidhaal dhaavīdhu unarndhadhai pōlavē naamum unaruvōm: “nīdhimaanukku pala kashtangal varum. aanaal, avai ellaavatrilirundhum yegōvaa avarai viduvikkiraar.”—sang. 34:19.

‘sīshargalai thēdi kandupiditthōm’ (ap. 21:4-9)

7. thīruvukku vandhusērndhapin pavulum avarudaiya nanbargalum enna seidhaargal?

7 kristhava thōlamaiyai pavul pokkishamaaga ninaitthaar; matra kristhavargalōdu iruppadhaitthaan avar migavum virumbinaar. thīruvukku vandhusērndhapōdhu, ‘angirundha sīshargalai thēdi kandupiditthōm’ endru lūkkaa eludhinaar. (ap. 21:4) appadiyendraal, thīruvil sagōdharargal iruppadhai therindhirundha pavulum avarudaiya nanbargalum avargalai kandupiditthu avargalōdu thangiyadhaaga therigiradhu. indru naamumkūda engē pōnaalum, anbaaga varavērkira sagōdhara sagōdharigalai kandupidikka mudiyum; satthiyatthil iruppadhaal namakku kidaitthirukkira maaberum aasīrvaadhangalil idhuvum ondru! sollappōnaal, kadavulai nēsikkira unmai vanakkatthaarukku ulagengum nanbargal irukkiraargal!

8. appōsthalar 21:4-ai naam eppadi purindhukolla vēndum?

8 thīruvil ēlu naatkal thangiyadhai patri vivaritthapōdhu lūkkaa ippadi sonnaar: “kadavuludaiya sakthiyinaal valinadatthappattadhaal, erusalēmukkul kaaledutthu vaikka vēndaamendru [thīruvil irundha sagōdharargal] pavulidam thirumba thirumba sonnaargal.” (ap. 21:4) idhai padikkumpōdhu mudhalil namakku konjam kulappamaaga irukkalaam. yegōvaa than manadhai maatrikkondadhu pōl theriyalaam. aanaal, unmaiyilēyē yegōvaa pavulai erusalēmukku pōga vēndaamena sonnaaraa? illai. pavul erusalēmil thunburutthappaduvaar endru kadavuludaiya sakthi munbu therivitthirundhadhē thavira, pavul andha nagaratthukku pōga kūdaadhu endru therivikkavillai. erusalēmil pavulukku thīngu ērpadum enbadhai thīruvilirundha sagōdharargal kadavuludaiya sakthiyin valinadatthudhalaal purindhukondadhaaga therigiradhu. adhanaal, pavulmēl irundha karisanaiyaal, andha nagaratthukku pōga vēndaamena avarai kenji kēttukkondaargal. varavirundha aabatthilirundhu pavulai eppadiyaavadhu kaappaatra vēndumendra avargaludaiya aasai nyaayamaanadhudhaan. irundhaalum, pavul kadavuludaiya viruppatthai seiyum thīrmaanatthōdu erusalēmai nōkki thannudaiya payanatthai thodarndhaar.—ap. 21:12.

9, 10. (a) thīruvilirundha sagōdharargal kavalaiyōdu sonna vaartthaigalai kētta pavulukku endha sambavam nyaabagatthukku vandhirukkalaam? (b) indru makkal podhuvaaga enna ninaikkiraargal, yēsuvin vaartthaigalōdu oppida idhu eppadi nērmaaraaga irukkiradhu?

9 yēsuvum idhēpōndra sūlnilaiyai edhirppattaar enbadhai pavul oruvēlai appōdhu ninaitthu paartthirukkalaam; yēsu erusalēmukku pōga pōvadhaagavum, angē pala paadugal padappōvadhaagavum, pinbu kolai seiyappadappōvadhaagavum than sīshargalidam sonnapōdhu, pēdhuru unarchivasappattu, “ejamaanē, indha kashtangal ungalukku vēndaam! idhellaam ungalukku nadakkavē nadakkaadhu” endru sonnaar. adharku yēsu, “en pinnaal pō, saatthaanē! nī enakku muttukkattaiyaaga irukkiraai; nī kadavulai pōl yōsikkaamal manushargalai pōl yōsikkiraai” endraar. (mat. 16:21-23) kadavul kodutthirundha niyamippai ētrukkondu adharkaaga thyaagangal seiya yēsu urudhiyaaga irundhaar. pavulum adhēpōl urudhiyaaga irundhaar. appōsthalan pēdhuruvukku irundhadhai pōlavē thīruvilirundha sagōdharargalukku kandippaaga nalla ennam irundhirukkum. aanaal, kadavuludaiya viruppam ennavenbadhai avargal purindhukollavillai.

yēsuvai pinpatruvadharku thyaagam seiyum manam avasiyam

10 podhuvaaga, indru makkal thaangal kashtappada kūdaadhena ninaikkiraargal, nōgaamal vaalkkaiyai ōttavē virumbugiraargal. thangaludaiya madham thangalidamirundhu adhigam edhirpaarkka kūdaadhu endrum, thangalukku saugariyamaaga irukka vēndum endrum ninaikkiraargal. aanaal, thannudaiya sīshargal mutrilum vitthiyaasamaana ennatthai kaatta vēndum endru yēsu urchaagappadutthinaar. “yaaraavadhu ennai pinpatrivara virumbinaal, avar thannaiyē thurandhu, than sitthiravadhai kambatthai sumandhukondu thodarndhu en pinnaal vara vēndum.” endru sonnaar. (mat. 16:24) yēsu sonnapadi seivadhu sulabamalla, aanaal adhudhaan nyaanamaanadhu, sariyaanadhu.

11. thīru nagaratthil irundha sagōdharargal pavulmīdhu paasatthaiyum, avarudaiya ūliyatthukku aadharavaiyum eppadi kaattinaargal?

11 pavul, lūkkaa, matrum avargaludaiya nanbargal thangaludaiya payanatthai thodaruvadharkaana nēram sīkkiratthilēyē vandhadhu. avargal piriyaavidai petradhai patriya vivarippu nenjai urukkuvadhaaga irukkiradhu. thīru nagaratthil irundha sagōdharargal pavulmīdhu endhalavu paasam vaitthirundhaargal, avarudaiya ūliyatthukku endhalavu aadharavu thandhaargal enbadhu andha sandharppatthil palichena therindhadhu. avargalai valiyanuppuvadharkaaga aangal, pengal, pillaigal endru niraiya pēr kadarkarai varaikkum pōnaargal. angē, ellaarum ondrusērndhu mandiyittu jebam seidhaargal, pinbu vidaipetraargal. adhanpin, pavulum lūkkaavum avargaludaiya nanbargalum kappalil ēri, pittholōmaai nagaratthukku pōnaargal; angē sagōdharargalai sandhitthu avargalōdu oru naal thanginaargal.—ap. 21:5-7.

12, 13. (a) pilippu eppadi oru unmaiyulla ūliyaraaga irundhaar? (b) appaakkalukku pilippu eppadi oru nalla udhaaranamaaga irukkiraar?

12 adutthu, pavulum avarudaiya nanbargalum sesariyaavukku payanam seidhaargal. angē, “narcheidhiyaalaraana pilippuvin vīttukku pōi avarōdu” thanginaargal endru lūkkaa solgiraar. a (ap. 21:8) pilippuvai paartthu avargal rombavē sandhōshappattiruppaargal. sumaar 20 varushangalukkumun pudhidhaaga aarambikkappattirundha erusalēm sabaiyil unavu valangum vēlaiyai seivadharkaaga appōsthalargalaal avar niyamikkappattirundhaar. ūliyatthil nīnda kaalam vairaakkiyamaaga īdupattirundhaar. thunburutthal samayatthil sīshargal ellaarum sidharadikkappattapōdhu, samaariyaavukku pōi prasangikka aarambitthirundhaar. piragu, etthiyōppiya adhigaari oruvaridam prasangitthu avarukku nyaanasnaanam kodutthirundhaar. (ap. 6:2-6; 8:4-13, 26-38) eppērppatta unmaiyulla ūliyar!

13 ūliyatthil pilippu konjamkūda than vairaakkiyatthai ilakkavillai. sesariyaavil vaalndhuvandha avar ūliyatthil mummuramaaga īdupattirundhaar; lūkkaa avarai ‘narcheidhiyaalar’ endru sonnadhilirundhu idhu therigiradhu. adhōdu, pilippuvukku naangu magalgal irundhadhaagavum, avargal thīrkkadharisanam sollivandhadhaagavum andha padhivil vaasikkirōm; adhanaal, avargal thangaludaiya appaavin munmaadhiriyai pinpatrinaargal enbadhu therigiradhu. b (ap. 21:9) appadiyaanaal, pilippu thannudaiya kudumbatthai aanmīga vidhatthil balappaduttha kadinamaaga ulaitthirukka vēndum. indru kristhava appaakkalum avarudaiya udhaaranatthai pinpatri, ūliyatthil munmaadhiriyaaga vilanga vēndum; adhōdu, ūliyatthai nēsikka pillaigalukku katrukkodukka vēndum.

14. pavul than sagōdharargalai sandhitthadhaal enna nanmaigal vandhana, adhēpōndra enna vaaippugal indru namakku irukkindrana?

14 pavul ovvoru idamaaga pōnapōdhu, angē irundha sagōdharargalai thēdi kandupiditthu avargalōdu nēram selavu seidhaar. payana kangaaniyaana avaraiyum avarudaiya nanbargalaiyum andha sagōdharargal aasai aasaiyaaga varavētru ubasaritthaargal enbadhil sandhēgamē illai. “oruvarukkoruvar urchaagam pera” appadippatta sandhippugal nichayamaagavē avargal ellaarukkum udhavina. (rō. 1:11, 12) indrum adhēpōndra vaaippugal namakku irukkindrana. naam evvalavu vasadhikkuraivaana vīttil vaalndhaalum sari, vattaara kangaanikkum avaradhu manaivikkum thanga idamalitthōmendraal niraiya nanmaigalai adaivōm.—rō. 12:13.

“saavadharkukkūda thayaaraaga irukkirēn” (ap. 21:10-14)

15, 16. agabu enna seidhiyai sonnaar, adhai kēttavargal eppadi unarndhaargal?

15 pavul pilippuvōdu thangiyirundha samayatthil madhippukkuriya innoruvar vandhaar; avar peyar agabu. avar oru thīrkkadharisi enbadhu pilippuvin vīttil kūdiyirundhavargalukku therindhirundhadhu; kilavudhiyu arasanin kaalatthil kodiya panjam ērpadappōgiradhu endru avar munnarivitthirundhaar. (ap. 11:27, 28) adhanaal, ‘agabu ēn ingē vandhirukkiraar? ippōdhu enna seidhi sollappōgiraar?’ endrellaam avargal yōsitthirukkalaam. avargal agabuvaiyē gavanamaaga paartthukkondirundhapōdhu, avar pavuludaiya iduppuvaarai edutthaar. (iduppuvaar enbadhu panamum porulgalum vaippadharkaaga iduppil kattappatta nīnda thuni.) pinbu, adhai vaitthu than kaalgalaiyum kaigalaiyum kattikkondaar. adhanpin oru mukkiyamaana seidhiyai sonnaar. “kadavuludaiya sakthi solvadhu ennavendraal, ‘indha iduppuvaar yaarukku sondhamō avarai yūdhargal erusalēmil ippadi katti, matra dhēsatthu makkalin kaigalil oppadaippaargal’” endraar.—ap. 21:11.

16 pavul erusalēmukku pōvaar enbadhai indha thīrkkadharisanam urudhippadutthiyadhu. adhōdu, prasanga vēlaiyin kaaranamaaga yūdhargal avarai “matra dhēsatthu makkalin kaigalil oppadaippaargal” enbadhaiyum adhu velippadutthiyadhu. indha thīrkkadharisanatthai kēttavargal kalakkamadaindhaargal. lūkkaa ippadi eludhugiraar: “idhai kēttapōdhu erusalēmukku pōga vēndaamendru naangalum angirundhavargalum pavulai kenji kēttukkondōm. adharku pavul, ‘ēn ippadi aludhu ennai manamthalara vaikkirīrgal? ejamaanaagiya yēsuvin peyarukkaaga erusalēmil kaidhu seiyappaduvadharku mattumalla, saavadharkukkūda thayaaraaga irukkirēn’ endru sonnaar.”—ap. 21:12, 13.

17, 18. pavul thannudaiya mudivil eppadi urudhiyaaga irundhaar, sagōdharargal eppadi nadandhukondaargal?

17 indha kaatchiyai konjam karpanai seidhupaarungal: lūkkaa utpada angirundha sagōdharargal pavulai erusalēmukku pōga vēndaam endru kenji kētkiraargal. silar kannīrvittu alugiraargal. avargaludaiya anbaiyum akkaraiyaiyum paartthu negilndhupōgira pavul, “ēn . . . ennai manamthalara vaikkirīrgal?” endru kanivaaga kētkiraar; “manamthalara vaikkirīrgal” enbadharkaana grēkka sotrodarai sila molipeyarppugal, “manadhai udaikkirīrgal” endru molipeyartthirukkindrana. irundhaalum, pavul than thīrmaanatthil urudhiyaaga irukkiraar; thīruvilirundha sagōdharargaludaiya kenjalgalukku inangaadhadhu pōlavē ivargaludaiya kenjalgalukkum kannīrukkum avar inanguvadhillai. adharku badhilaaga, thaan ēn erusalēmukku pōga vēndum enbadhai avargalukku vilakkugiraar. eppērppatta urudhi! eppērppatta dhairiyam!! yēsuvai pōlavē, avar erusalēmukku pōga urudhiyaaga irukkiraar. (ebi. 12:2) yēsuvin sīsharaana avar oru uyir thyaagiyaaga aaga vēndum endru virumbavillai; aanaal oruvēlai appadiyoru sūlnilai ērpattaal, adhai oru gauravamaagavē ninaitthiruppaar.

18 pavul pēsiyadhai kētta andha sagōdharargal eppadi nadandhukondaargal? mariyaadhaiyudan nadandhukondaargal. “naangal evvalavu solliyum avar kētkavillai; adhanaal, ‘yegōvaavudaiya viruppappadi nadakkattum’ endru solli amaidhiyaagivittōm” endru lūkkaa solgiraar. (ap. 21:14) thaangal sonnapadidhaan pavul nadakka vēndum endru avargal pidivaadhamaaga irukkavillai. adharku badhilaaga, pavul solvadhai kēttu, adhai ētrukkondaargal; yegōvaavin viruppatthai purindhukondu adharkētrapadi nadandhaargal; adhu kashtamaaga irundhaalum, appadi seidhaargal. pavul thannudaiya uyirukku aabatthaaga mudiyappōgira payanatthai seiya mudivedutthaar. anbaana sagōdharargal avarukku thadai sollaamal irundhirundhaal, avarukku konjam sulabamaaga irundhirukkum.

19. pavulukku ērpatta anubavatthilirundhu enna mukkiyamaana paadatthai naam katrukkolgirōm?

19 pavulukku ērpatta anubavatthilirundhu naam oru mukkiyamaana paadatthai katrukkolgirōm: kadavuludaiya sēvaiyil thyaagangal seiya ninaikkiravargalukku naam orupōdhum thadai solla kūdaadhu. vaalvaa, saavaa endra sandharppangalil mattumalla, matra pala sandharppangalilum indha paadatthai naam porutthalaam. udhaaranatthukku, thangaludaiya pillaigal yegōvaavin sēvaikkaaga vīttaivittu romba dhūram pōvadhai paarkkira niraiya kristhava petrōrgalukku manam kashtamaaga irundhaalum, avargalai thadukkaamal irukka urudhiyaaga irukkiraargal. ingilaandhai sērndha filis thannudaiya orē magal aapprikkaavil mishanari ūliyam seiya mudivedutthapōdhu thanakku eppadi irundhadhena vivarikkiraar: “aval ennaivittu romba dhūram pōga pōgiraal endru ninaitthapōdhu, dhukkam thondaiyai adaitthadhu; manam baaramaaga irundhadhu. aanaal, oru pakkam perumaiyaagavum irundhadhu. idhai patri niraiya jebam seidhēn. appadi pōvadhu avaludaiya sondha mudivaaga irundhadhaal, naan adhil kurukkē varavillai. kadavuludaiya sēvaikku mudhalidam thara vēndumendru naandhaanē avalukku katrukkodutthirundhēn! ippōdhu, 30 varushangalaaga velinaadugalil ūliyam seidhuvarugiraal; avaludaiya unmaitthanmaiyai ninaitthu ovvoru naalum yegōvaavukku nandri solgirēn.” naamumkūda, thyaaga manappaanmai kaattugira sagōdhara sagōdharigalai urchaagappadutthuvadhu evvalavu nalladhu!

thyaagangal seiyum sagōdhara sagōdharigalai urchaagappadutthuvadhu nalladhu

“sagōdharargal engalai sandhōshamaaga varavētraargal” (ap. 21:15-17)

20, 21. pavul eppōdhum matra sagōdharargalōdu iruppadhaiyē virumbinaar enbadhai edhu kaattugiradhu, avar ēn appadiyirukka virumbinaar?

20 payana ērpaadugal seiyappattana; pavul erusalēmukku kilambinaar; sagōdharargal avar kūdavē pōnadhan mūlam avarukku mulu aadharavu kaattinaargal. pavul erusalēmukku payanam seiya aarambitthadhilirundhē ovvoru sandharppatthilum avarum avarudaiya nanbargalum sagōdhara sagōdharigalōdu irukkavē virumbinaargal. thīruvil, sagōdharargalai kandupiditthu avargalōdu ēlu naatkal thanginaargal. pittholōmaai nagaratthilirundha sagōdhara sagōdharigalukku vaaltthu therivitthu, avargalōdu oru naal thanginaargal. sesariyaavil, pilippuvin vīttil niraiya naatkal thanginaargal. adhanpin, sesariyaavai sērndha sila sīshargal pavulōdum avaradhu nanbargalōdum erusalēmvarai pōnaargal; angē pōnadhum, minaasōn endra aarambakaala sīshar thannudaiya vīttukku avargalai varavētru ubasaritthaar. erusalēmilirundha “sagōdharargal engalai sandhōshamaaga varavētraargal” endru lūkkaa eludhinaar.—ap. 21:17.

21 pavul eppōdhum matra sagōdharargalōdu iruppadhaiyē virumbinaar enbadhu thelivaaga therigiradhu. sagōdhara sagōdharigalidamirundhu namakku indru urchaagam kidaippadhu pōlavē andru avarukkum kidaitthadhu. andha urchaagamdhaan, thannai kolla thuditthukkondirundha edhirigalai sandhikka avarukku dhairiyatthai thandhirukkum enbadhil sandhēgamillai.

a sesariyaa—rōma maagaanamaana yūdhēyaavin thalainagaram” endra pettiyai, pakkam 174-il paarungal.

b sabaiyil pengal pōdhagargalaaga irundhaargalaa?” endra pettiyai, pakkam 177-il paarungal.